När ni läser detta ska ni ha i åtanke att jag inte gjort lumpen och inte vet ett smack om krigföring eller hur man leder i krig. Men jag har insett att jag förmodligen skulle vara tidernas sämsta militära ledare. Jag är helt enkelt för blödig. Denna insikt har jag kommit till när jag den senaste veckan lirat min nya älskling på 3DS, Fire Emblem: Awakening.
Nej, du kommer bara dö! :,(
Det är ett ruggigt bra spel i de flesta avseenden, förutom att det nyligen fått mig att inse att jag aldrig kommer att kunna klara det. Fire Emblem-serien, för de som inte vet, är ett turordningsbaserat strategispel i fantasymiljö och har anor från NES-tiden. Du styr ett antal enheter på en spelplan och ska i tur och ordning ta dig an ett antal fiender. Jag älskar spelet, men det får mig också att må lite dåligt och lida av en enorm ångest. Varje gång en av dina enheter dör, försvinner den nämligen för evigt.
Jag gillar att bygga upp emotionella band till mina enheter, något som även fick mig på fall i XCOM: Enemy Unknown som kom i vintras. Men där man i XCOM på sin höjd förlorade en soldat med hög level och ett smeknamn blir du i Fire Emblem-spelen av med en del av storyn. Likt Heavy Rain försvinner helt enkelt den personens del i spelet. Du missar viktiga delar av storyn, mister just den karaktärens säregenheter i striderna samt alla interaktioner med andra karaktärer och de bonusar det tillför.
Tycker så synd om dem
Det här leder till att jag får ladda om uppdrag gång på gång på gång på gång, så fort jag klantar till det och lyckas ha ihjäl någon av mina stackars enheter. Jag tycker så synd om dem, och blir riktigt ledsen varje gång det händer. Jag lämnade en av karaktärerna död på slagfältet i ett av spelets absolut första uppdrag, och jag ångrar varje sekund jag spelar att jag inte laddade om och försökte igen. Hon är nu förlorad för alltid, och jag intalar mig att spelet hade varit HELT annorlunda, bara jag inte hade gått en ruta för långt.
Summa summarum: Fire Emblem: Awakening är ruggigt bra på de allra flesta sätt och riktigt beroendeframkallande. Samtidigt är det en aldrig sinande källa till ångest och frustration. Så någon lysande militär ledare blir jag nog aldrig, då jag helt saknar förmågan att kunna offra en för att rädda tusen.
Recension av Fire Emblem: Awakening hittar du i City-tidningarna på torsdag nästa vecka!
Micael
Awww! Jag delar ditt lidande till fullo, för jag fungerar, mentalt, precis som på samma sätt. Har horribelt svårt att låta en av mina enheter försvinna, för de är ingen enhet för mig – de är en individ. Jag fäster mig oerhört lätt vid dem, och har gjort det sedan de gångna tiderna med Vandal Hearts och FF-Tactics, och inom denna turbaserade genre så är Fire Emblem är en av de titlar/franchise jag älskar, och det grämer mig att jag inte har en konsol (äger inget 3-DS *snyft*) som låter mig spela Fire Emblem: Awakening.
Jag får skicka dig en box med snyft-servetter och kakor till tröst – för tyvärr så kommer du nog fortsätta förlora enheter i FE: Awakening, då det är ett svårt spel.