En gång i tiden spelade jag tvspel för att jag tyckte det var roligt. Ett underhållande sätt att spendera min lediga tid. Men idag finns det inget utrymme för att ha kul medan jag spelar. Det är en kraftansträngning, något jag måste göra för att inte halka efter. Tack och lov finns det genvägar.
Att spela tv- och dataspel liknar i många fall allt mer utövandet av en sport, och bland oss spelare börjar det utkristalliserats motsvarigheter till sportvärldens utövare.
Vi har blåbären; casualspelarna som vill ha avkoppling och spelar en stund innan läggdags. Korpenspelarna; de som lirar några timmar i veckan – delvis på skoj, delvis på allvar. Proffsen i de lägre divisionerna; hardcorespelarna som lägger all sin lediga tid på tvspel. Och såklart superstjärnorna som lever på sitt spelande, vinner tävlingar och reser världen runt för att visa upp sig.
Men vi har även baksidorna. Skumraskfigurer som tjänar pengar på steroider, som gör ditt jobb enklare så du kan göra annat medan substanserna verkar i din avatar.
Spelskaparna har blivit fångvaktare
Varför grinda själv när man kan köpa guld?
För ett antal år sedan rapporterades att kinesiska fångar tvingades spela World of Warcraft för att utvinna resurser, som fångvaktarna sedan sålde vidare för riktiga pengar till andra spelare. De som köpte resurserna gjorde det för att själva slippa spendera tid på de delar i WoW de inte uppskattade, och på så vis få fördelar gentemot andra spelare
Fallet med de kinesiska fångarna är på inget sätt unikt, även om det är ett av de mer extrema fallen som kommit i dager. För fem dollar – knappa 40 kronor – kan du via Fiverr.com hyra en person som spelar dina spel åt dig, låser upp achivements eller levlar dina karaktärer. Du behöver med andra ord inte ens sätta igång datorn för att spela.
Och precis som i sportvärlden erbjuder även spelskaparna numer prestationshöjande medel. Genom mikrotransaktioner kan du i många spel köpa dig fördelar som för dig snabbare framåt i handlingen eller ger din karaktär nya förmågor. Ingen har väl glömt smurfbärsskandalen, där familjer fick räkningar på tiotusentalskronor från iTunes efter att deras barn köpt bär i iPhonespelet Smurf’s Village. Helt lagligt.
Motsvarighet saknas i annan nöjesmedia
Att någon tar betalat för att uppfylla ett behov är inget konstigt i sig. Tvärtom, det är en naturlig del i en marknadsekonomi. Det som förvånar mig är att behovet ens har uppstått. Att jag idag är villig att betala för att få en uppgift utförd, som jag en gång har betalat för att själv få utföra.
En motsvarighet till den här typen av speldoping saknas i all annan form av nöjesmedia. Jag skulle aldrig få för mig att betala en vän att se första timmen av en film, så jag slapp se karaktärsutvecklingen och bara fick de rafflande slutsekvenserna. Jag skulle aldrig betala extra för att HBO skulle sammanfatta halva första säsongen av The Wire så jag slapp titta på de långsamma partierna i de inledande avsnitten. Däremot betalar jag gladeligen för proteinpulver, personliga tränare och energidrycker för prestera mer och se snabbare resultat av min aktivitet på gymmet.
Och jag betalar för smurfbär. Spelare börjar allt mer likna idrottsutövare.
Eller har vi helt enkelt på blivit för lata för att orka roa oss själva?
Lucas Kolping pluggar till webbkommunikatör på Medieinstitutet i Stockholm. Han spenderar fritiden med att spela trummor, träna och driva spelbloggen Tvspeloteket. Om han tvingades välja ett spel att spela resten av livet skulle det bli Fallout 2. Vill du höra av dig till honom gör du det lättast på lucaskolping@gmail.com.
Lars Bengtsson
Tja, låt oss anta att WoW är största boven i dramat då det faktsikt är störst.
Problemet är att spelare vill komma åt bra grejer, kunna ta sig till olika instancer med sina polare i spelet men kanske inte har tiden att lägga för att få den utrustning som behövs.
Då är ett snabbt guldköp och lite auctionhouse lösningen på problemet.
Att inte spela spelet själv låter däremot väldigt konstigt i mina öron.
Men guldköpandet kan jag til lviss del förstå.
Alla orkar inte springa och döda samma saker fem tusen gånger och hoppas på ett drop för att kunna bygga X för att du ska kunna ta dig till Y.