Skandiateatern, Drottninggatan 82, Stockholm, klockan 17:30 den 26:e Mars 2013.
Dramatisk inledning va? Äh, det var inget bombdrama eller ministermord, men stora nyheter var det i alla fall.
Kraid (Sanna och Peter) var lyckliga nog att vara på plats tillsammans med förväntansfull europeisk spelpress när Battlefield 4 avtäcktes för allmänheten. I skrivande stund är det lite mer än en timme innan amerikansk spelmedia får se det som visades i Stockholm. Vi kan ju lugnt säga att tidszonerna är med oss när vi smörjer kråset åt att vi sett saker innan både Giant Bomb och Destructoid. Däremot tar inte det världsomspännande embargot slut förrän 07:00, så… Oh gosh, look at the time. Its Battlefield 4 time!
Varsågoda! Pinfärska intryck om DICE nya stora titel, som verkar vara packad med nästan besinningslös ambition:
Om det är något vi vet om Battlefield-spelen så är det att de dominerar sitt hörn av marknaden med en järnhand. Det finns nästan inga synbara konkurrenter i deras storskaliga, realistiska och medryckande stridsfält, om vi inte nu ska närma oss simulatorer som ARMA2. Om vi dock tittar på generell spelbarhet och genomslag behöver vi dock inte ens nämna dessa, utan behöver snarare prata om den verkliga elefanten i rummet; Modern Warfare. Förvisso är Activisions flaggskepp även den en helt annan historia när vi tittar på storlek och spelstil. De små banorna och det rappa, aggressiva spelsättet står i bjärt kontrast mot den storskaliga och lagbaserade kampen vi är vana vid i Battlefield. Så behöver de ens diskuteras tillsammans?
Ja, tydligen. För DICE är inte nöjda med att ha total hegemoni gällande militära drabbningar med soldater och fordon på stora slagfält. Det som verkligen sticker ut i deras presentation av Battlefield 4 är att de vill ta singleplayer-upplevelsen på fullaste allvar. Och med detta är de verkligen inne på Activisions marker och trampar.
Mitt absolut första intryck kommer som sig bör av den enorma poster som pryder Skandiateaterns entré. Mannen på bilden har ett tydligt och karaktärsfullt ansikte till skillnad från föregångarens skugghöljda, stoiska GI-Joe nylle. Kontrasten mellan Battlefield 3 och 4 är otroligt tydlig redan här, och tydligare skulle det bli.
“Only in Battlefied”-ögonblick
Med Bonnie Tylers hesa stämma i bakgrunden tas vi in i en minst sagt diger situation där ett gäng amerikanska soldater flyr från ryska specialtrupper i Azerbajdzjans huvudstad Baku. Handlingen får vi inte veta särskilt mycket om, men detta känns sekundärt när den nya Frostbite 3 motorn trycks ut ur skärmen i en uppseendeväckande parad av grafisk realism. DICE var väldigt angelägna om att visa hur deras nya singleplayerupplevelse på flera sätt skulle flyta samman med deras verkliga styrkor som vi är bekanta med i flerspelarlägets kaotiska stridsfält. Därför visade de hur dessa “Only in Battlefied”-ögonblick ska tas till spelets soloupplevelse genom att kampanjen utspelar sig i öppnare och mer taktiskt fria ytor.
Den stora komponenten i denna innovation av kampanjläget är förstås Frostbite 3-motorn. Hus, väggar, dörrar och terräng är fullt förstörbar, och mycket krut verkar ha lagts på att tillåta spelaren ett nytt sätt att använda sig av motorns styrkor. Med förvisso ganska rudimentära taktiska manövrar visades det i realtid hur spelaren tog sig runt och flankade fienden genom att hoppa, springa och ha sönder stängsel samtidigt som de datorstyrda truppmedlemmarna på order lade ner täckande eld. Om detta är så avancerat det blir återstår att se, men som det lät på DICE så ska taktiska valmöjligheter i detta kampanjläge vara något i hästväg. Deras presentatör var till och med så drastisk att han kallade Frostbite 3-motorn för både en välsignelse och förbannelse. Deras händer har varit i princip helt fria i skapandet av dessa realistiska miljöer, men å andra sidan har de knappt någon ursäkt för eventuellt orealistiska och icke manipulerbara miljöer. Här skulle jag kunna gå in i timmar på det här med fotorealismens plats i spel, men vi sparar det till en annan gång.
DICE har levererat på detta område sedan 1999
Så som det ser ut idag kan vi nästan vara säkra på att Battlefield 4 kommer att vara en fröjd för den stridstörstande internetsoldaten. DICE har levererat på detta område sedan 1999 då Codename Eagle släpptes. Vad som däremot alltid varit en akilleshäl är deras torftiga kampanjlägen som tydligt legat i lä när de jämförts med Modern Warfares skarpa, Tony Scott-doftande och fartfyllda singleplayer. Det känns som en ganska genomtänkt men ändå spännande evolution av detta flaggskepp, att verkligen ta tag i ensamspelarens upplevelse. Manusmässigt är jag tveksam till hur generiska soldathistorier ska kunna greppa tag om en spelare. Men görs det i en väl utförd synergi med den kraftulla Frostbite 3-motorn vågar jag nästan hoppas på att nästa generations FPS-äventyr har landat.
Uppdaterat: Här har ni de 17 minuter gameplay som visades under presentationen i går.
