Jag minns inte när jag för första gången hörde talas om att Studio Ghibli skulle vara inblandade i skapandet av ett spel. Men sedan dess har jag längtat, längtat och längtat. För lite mer än en vecka sedan fick jag äntligen sätta tänderna i det makalöst vackra Ni No Kuni. Men frågan är om det bara är yta eller om det även döljer sig ett bra japanskt rollspel där bakom.
Studio Ghiblis filmer är ungefär så långt som mina kunskaper om, och mitt intresse för, anime sträcker sig. Jag har alltid haft svårt för den estetik som genomsyrar mycket av animekulturen med sina stora vapen, större frisyrer och ännu större bröst. Men filmer som My Neighbour Totoro och Howl’s Moving Castle går verkligen hem hos mig. Därför är jag fortfarande, efter nästan 30 timmar in i spelet, helt hänförd av hur fint Ni No Kuni är. De tecknade mellansekvenserna må vara få och med långt mellanrum, men cel shading-grafiken i “vanligt” gameplay är så snygg att det inte gör något.
Varför är du så svår?!
Att Studio Ghibli och Level-5 tagit hjälp av den ständige Ghibli-kompositören Joe Hisaishi bidrar ännu mer till den sagolika känsla som genomsyrar spelet. Det är tur att musiken är bra, för du kommer att få höra några av spåren om och om och om igen. För repetition är en stor del av Ni No Kuni. Då andra japanska rollspel har rationaliserat bort det eviga grindandet, eller åtminstone gjort det mer intressant är Ni No Kuni mer klassiskt då du ständigt tvingas levla den där extra halvtimmen inför bossar som jämfört med fienderna innan är oproportionerligt hårda.
Som så ofta i Ghibli-filmer finns det underliggande teman i den övergripande storyn. Ni No Kuni fokuserar mycket på vänskap, känslor och att tro på sig själv. I den andra värld han tas till av älvan Mr. Drippy är Oliver en hjälte som måste rädda världen, medan han hemma i Motortown i sin egen värld har ett mer själviskt mål i sikte. Tyvärr saknas mörkret och allvaret som brukar ligga och gro bakom fasaderna i filmerna. Kanske har det att göra med att gammelgubben Hayao Miyazaki inte är inblandad i utvecklingen av spelet då han enligt uppgift ska hata allt vad ny teknik heter.
“Jag väljer dig!”
Ni No Kuni kör stenhårt på ett Pokémon-liknande system när det gäller striderna. Även om det går att styra Oliver och hans vänner uppmuntras man att använda sig av de monster man fångat in för att ge fienderna på nöten. För dig med samlarmani inger det en slags “gotta catch ‘em all”-känsla. För mig, som hellre har ett fåtal karaktärer att relatera till, blir det ofta lite förvirrande och jag känner att jag inte riktigt kan knyta an till mina små monster, oavsett hur söta de är.
Repetition, grinding och monstersamlande till trots är Ni No Kuni ett fantastiskt spel som tar vara på mycket av klassiska japanska rollspel men samtidigt gör det lättillgängligt för dagens generation. Det är lätt att förlora sig i den vansinnigt vackra världen och dess charmiga karaktärer och innan man vet ordet av har man spenderat på tok för lång tid framför tv:n. Inte sedan Final Fantasy IX har jag känt samma känsla av magi och äventyr i ett japanskt rollspel. Ni No Kuni känns i sitt flirtande med det gamla väldigt modernt och äventyrskänslan är förlösande i en tid då rollspel blir mer och mer linjära och tillrättalagda.
Micael
“Mängden repetition och grinding går ibland lite för långt och det kan bli överväldigande med alla dessa monster som ska fångas in.” Way to true, men efter viss statistikförande så blir det till slut bättre överblick, och tack och lov så finns det galningar som redan gör/gjort denna statistikförning åt dig.
På något vis så har jag alltid trott på den här titeln. Jepp, så är det! Varför? För Studio Ghibli har hittills aldrig gjort mig besviken, och de vet hur man berättar en saga. Så när jag nu andats ut, och känner att de infriat mitt hopp – både vad gäller själva spelet, och min tro på att JRPG’s tid ännu inte är över – Ni no Kuni är ett jävligt bra RPG-spel! Till ytan kan det se “barnsligt” ut och lura dig till att det är ett enkelt RPG, vilket inte kan vara mer fel! Det här är ett spel som sätter dig på prov!
Visst, jag gillar WRPG, men JRPG har alltid lockat mig mer! Fast de senaste åren så har WRPG tagit större plats på marknaden, för JRPG har verkligen tappat sin plats på tronen. Jag hoppas att JRPG får en ny renässans, och att Ni no Kuni nu banar vägen tillbaka.