Hairy Tales handlar om skäggiga skogsuteliggare som behöver din hjälp för att rädda sin älskade skog från ondskans makter. Du måste hjälpa skägglurkarna förbi knepiga hinder, äckliga fiender och en förbannad massa törnrosbuskar. Skäggen imponerar och jag blir förväntansfull.
…Vilket går över ganska snabbt.
Hairy Tales grundläggande koncept är att huvudpersonen Harry (hö… hö… hö…) springer rakt fram i förhoppningen om att komma till en portal för att därigenom ta sig till nästa nivå. För att rädda idioten från allehanda faror (inbegripet att falla av världen) snurrar man på de hexagonala markbitarna och flyttar runt dem. Specialrutor med pilar, magiska drycker och plank används för att leda Harry till hans mål, som ofta ligger bortom argsinta fiender, livsfarliga träd och djupa avgrunder.
Hairy Tales har två stora problem:
1. Pusslen är utformade på så vis att det alltid finns mer än en lösning. Tyvärr medför detta att det är lite för enkelt att göra det lätt för sig och alltid ta den enklaste vägen, oavsett hur många extrapoäng man kan få genom att plocka flugsvampar och andra hallucinogena tingestar.
2. Det är inte kul.
För att utveckla punkt 2: det blir snabbt enformigt, speciellt när man har punkt 1 i åtanke. Det är inte speciellt nyskapande och det känns som att om jag gräver i min samling av retrospel kommer jag att hitta samma koncept fast släppt för 20 år sedan. Det är uppenbart att man gjort detta spel med tablet- och smartphonemarknaden i åtanke (det finns en iOS-version också), men när jag sitter och spelar detta på PC känns det väldigt klumpigt. Att blixtsnabbt dra runt musen och sedan snurra på blocken genom att spamma vänster musknapp känns som att det skulle fungera så mycket bättre med fingrar på en tryckskärm.
Även om jag är en skäggig herre som uppskattar skägg, når inte Hairy Tales riktigt fram. Det är helt enkelt inte underhållande.
