När en av sina soldater stupar i striden mot en överraskande stor styrka av utomjordingarna som har invaderat jorden, och som inget hellre vill än att göra ditt liv svårt – då sitter man där och funderar; ska jag ladda om för att rädda min oersättliga karaktär, eller ska jag stå mitt kast?
Ofta är det mest lockande alternativet att ladda om, men jag väljer alltid att ta konsekvenserna och hoppas att jag lär mig något från dem. “Okej, det var idiotiskt att skicka fram min sniper ensam”. Det må bli svårare då man förlorar sina bästa trupper till höger och vänster, men man blir en bättre general (om än en något känslokall sådan).
Det är en balansgång mellan strategi och taktik. I XCOM: Enemy Unknown får du på det svåra sättet lära dig att sköta om din bas och skicka upp satelliter för att skydda dina medlemsländer är precis lika viktigt som att utveckla ny utrustning för att skydda dina tappra soldater då de ger sig ut för att rädda civila undan utomjordingarna och för utforska nerskjutna UFO:n.
Medlemsländer undrar du? Jo, XCOM är en union mellan flera länder, är de nöjda med ditt jobb får du betalt och några uppmuntrande ord – är de missnöjda riskerar du att de drar sig ur XCOM, tappar du åtta länder har du förlorat spelet. Det kan löna sig att offra Josh “Spearhead” Jones för att hålla Argentina i schack – hur mycket det än svider.
Att styra sina trupper i strid fungerar för en gångs skull otroligt bra med en kontroll – att det ska krävas “ur-PC-utvecklaren” Firaxis (mest kända för Civilization-serien) för att äntligen lyckas med detta må vara ett mysterium. Men lyckats, det har de – kontrollerna fungerar precis som man förväntar sig. Systemet som striderna använder är även det riktigt smart, folk kan kalla det “dumbed down” eller “konsolifierat” om de vill – men de är förmodligen fast i nostalgisk dimma. Det är dussintals variabler som spelar in under striderna, men du som spelare behöver bara veta grunderna: att ta skydd är bra, man får bara gå en viss distans för få skjuta mot fienden i samma omgång, och se till att inte bli flankerad! När du väl kan dessa regler är det enkelt att komma igång, men det kommer att ta lång tid att bli riktigt duktig och använda varje situation till din fördel.
XCOM: Enemy Unknown överraskar på så många plan och gör så mycket rätt, så jag förlåter mer än gärna de bristerna som faktiskt finns; grafiken kan vara något tråkig, miljöerna är lite enformiga efter ett tag – och storyn är så enkel den går att bli. Ett ruskigt bra strategispel, det är det. Som dessutom fungerar utmärkt på konsol – sådana finns det inte för många av.
Lasselelle
Som gammal UFO-spelare, gammal var ordet, så såg jag fram som fasen mot det här. Drog igenom det på normal och det enda direkta klagomål jag har var att det känns som att de kanske har streamlineat det lite väl hårt kanske.
Kändes som att det var kortare, lättare och snabbare i alla avseenden.
Visst det går att höja svårighetsgraden så klart men ändå.
kan hålla med om 4/5 dock!