Varje gång ett spel är det minsta efterlängtat kommer de på led, varje gång en uppföljare till ett uppskattat original kommer de i samlad tropp, varje gång ett spel som har en för stor budget för sitt eget bästa spys de upp – specialutgåvorna.
Nuförtiden känns det som att vartenda spel och dess granne får en specialutgåva. Bara det har några som helst utsikter att sälja halvbra får det en Collector’s Edition, Special Edition, Limited Edition eller motsvarande med namn av skiftande fyndighet. Medelst glittrande plastbitar, konceptbilder och kartor över spelvärlden förväntas vi betala några hundringar extra för samma produkt med annan förpackning.
När jag kommer hem till mina spelande vänner lurar de där specialutgåvorna i vrårna. I diskreta Billy-bokhyllor och i rangliga glasskåp står de och skiner i kulörta färger, medan mina vänner förklarar hur mycket de uppskattar dem som inredningsdetaljer, medan jag får epilepsi av kakafonin av neonfärger. Vidare är de medföljande små häftena såpass intressanta att de minsann bläddrat i dem ett par gånger och de där soundtrack-skivorna gör sig så bra i skivsamlingen. Dessutom är den nyskapande designade boxen “snygg som fan”.
Jag har, som ni kanske förstår, aldrig sett charmen med sådana. Den enda specialutgåva jag någonsin köpt var till Oblivion. Man fick ett mynt och en tygkarta för 300 spänn extra. Efter att ha tagit upp dem ur lådan och tittat på dem en gång, blev de sedan liggande i en ful kartong som jag hade stående i bokhyllan. Inte värt de extra pengarna, minst sagt.
Jag kanske är för praktiskt och minimalistiskt lagd för sådant. Jag föredrar att ladda ned mina spel via Steam och ogillar fysiska exemplar. Jag har på detta sätt lyckats rationalisera bort att ha en optisk enhet i min speldator. Jag vill ha mina saker enkla och praktiska, utan krusiduller, tjafs och krimskrams.
Bortsett från minimalism, pragtmatism och inredningspreferenser, så kvarstår frågan: varför lägga de där extrapengarna, när man hellre kan använda dem till fler spel?
Henrik Häägg
Det känns som att @TehFnord kan ha ett ganska bra svar på den frågan :)
Blizzard brukar alltid kunna lura på mig dyra samlarutgåvor, dock vet jag inte varför jag alltid köper dom. Utöver CE av Diablo 3 som jag köpte så råkade en limiterad bokjävel som tydligen Deckard Cain har skrivit slinka ner i kundvagnen för 400 spänn. Har faktiskt aldrig rört allt lull-lull som man får med! Jag ska fan sluta med sånt trams nu. Tack Niclas!
Niclas de Faire
Jag är din profet, din inspiration och din kristus ;)
Ina
Varför samla på något öht?
Jo antagligen för att man tycker om det :) Vad exakt man gillar kanske man inte alltid kan sätta fingret på. Varför samlar folk på frimärken som ligger i pärmar som ligger i lådor och som de plockar fram och bläddrar i då och då? För att de gillar det! Varför? Fan vet? :D
Jag samlar på dem för att jag råkar gilla de där fula lådorna, figurerna och annat jox dessa utgåvor innehåller. Jag ställer gärna upp dem på hyllor (nu råkar jag iofs inte ha speciellt många hyllor där jag bor just nu, men ändå) och glor glatt på dem då och då under dagarna. Jag skiter fullständigt i vad besökare tycker, eftersom jag inte inreder för nån annan, utan för att JAG ska trivas. Jag råkar trivas när jag får kika på massa saker jag gillar, oavsett om de passar ihop eller inte.
Jag älskar ofta “de medföljande små häftena” som humoristiskt eller intressant beskriver något från spelet eller dess värld. De ger mig mer att dyka ner i, mer info, mer lore, mer mys. Alan Wake-boken är en specifik favvo tex.
Jag köper inte vad som helst dock. Skulle jag behöva betala 300 spänn extra för en karta och ett mynt skulle jag skita i det, förstås. Får jag dock en snygg figur/bok/låda/whatever kan jag definitivt tänka mig att betala ett par hundringar extra.
Varför lägga extrapengarna? För att jag gillar prylarna :)
Niclas de Faire
Jag förstår din poäng, och ja, klart att det finns folk som gillar grejerna man får i alla dessa utgåvor. Det ändrar dock inte det faktum att jag har svårt att förstå behovet av allt detta krimskrams ;)
Marcus Olsson
Än en gång är jag helt med dig Niclas!
Fick jag bestämma så skulle fysiska utgåvor förbjudas idag, och allting skulle vara digitalt.
Men samtidigt förstår jag utvecklarna och utgivarna, förbokningarna är fruktansvärt viktiga för dem och ger en indikation på hur bra de kommer att sälja. Tror jag lästa någonstans att förbokningssiffrorna ofta var 40% av den totala mängden sålda exemplar, så ju fler till antalet de 40 procenten är, ju fler spel kommer de att sälja. Då driver de på med “heta” erbjudanden för att få fler att förboka.
Sedan måste det vara en sjuk marginal på sakerna – en karta i exempelvis Oblivion kostar dem kanske 5:- styck att producera, kan de sedan sälja det för 100:- extra, mycket fina pengar till banken.
Nä, så lite prylar som möjligt vill jag ha hemma. Och är det nu ett spel som jag gillar extra mycket så kan jag i efterhand köpa sound track:et (har hänt) separat istället för att punga ut med extra mynt på en pappkartong som kommer se bedrövlig ut vid nästa lägenhetsbyte.
Marcus Olsson bloggade nyligen – Marcus Olsson och Google – del 2
Niclas de Faire
Jag älskar att ha det stilrent och minimalistiskt runt mig och det är sällan jag ens tittar åt en spelbox om det inte är för att jag nödgas använda skivan inuti. Det är sjukt skönt att snabbt och enkelt kunna köpa spel på Steam, GOG, Gamersgate etc utan att behöva bläddra i IKEA-kataloger efter hyllor att förvara skräpet i!
Affärsidén är dock sund, om de kan producera extraprylar för låg insats och hög utdelning är de ju rent av dumma om de inte gör det. Som synes, faller det dock ej oss alla på läppen!
Joel Persson
Svar kommer. Jag lovar. *DUM! DUM! DUMMMMMMMM!!!*
Joel Persson bloggade nyligen – Gnällgubbe om specialutgåvor
Niclas de Faire
:O Ska jag ta på mig dumstruten och AEGD-brallorna redan nu?
Joel Persson
Nej det behöver du inte. Bara ett öppet sinne. ^^
Randomseb
Jag köper endast specialutgåvor av spel som jag känner är värda pengarna, som har något innehåll jag känner att jag vill ha lite sådär extra.
Min absolut största favorit är min Fallout 3-utgåva. Min Bobblehead-Pipboy pryder fint min tvbänk.
Resten har jag dock skuffat undan, bland annat en figur av Ezio.
En annan utgåva jag gillat är Tekken 6-tjofräset där man fick en hoodie till. Den är dock lite för stor då jag är väldigt liten, så den fungerar som en myströja, but still!
Så min åsikt är delad helt enkelt. Prioriterar absolut spelet före dess krimskrams.
Niclas de Faire
Om det är ett spel jag sett fram emot i åratal, typ Diablo III eller Duke Nukem Forever (ja, jag gillade spelet och längtade efter det långt innan jag ens fick kroppsbehåring) kliar det nog i fingrarna att köpa specialutgåvan, men jag känner mig själv såpass väl att jag vet att det enda extraprylarna kommer att göra är att tas fram ur lådan, få ordet “Coolt!” uttalat över sig och sedan läggas tillbaks i lådan för att stanna där till tidens slut. Därför hamnar köpklicket alltid på normalutgåvan istället för OMFGAWSM-upplagan ;)
Lasselelle
Gran Turismo 5 hade en schysst grej, där man fick med en liten bok på bra över hundra sidor som var en beginners guide till racing, hur man ska ta kruvor, olika körtekniker, hur de mekani8ska delarna fungerar mm.
Rena handboken för hur man ska ta sig runt en bana fort, och vilka inställningar som gör vad.
Den mest intressanta “extra grejen” hittills då den faktiskt gav något till ditt spelande.