Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Det blev ju som det blev det här med att få ut beskrivningar på varenda karaktär innan spelet släpptes. För när spelet släpptes, så släppte även jag allt ett litet tag. Så jag ber om ursäkt till er som uppskattat artikelserien, och kommer här med ett extra långt inlägg om avslutar den första delen av serien, nämligen Street Fighter-karaktärerna. Nedan väntar hela sju karaktärer och deras bakgrundshistorier. Håll till godo, kära läsare.

Ken

Street Fighters prettyboy är född med en hel silver-servis i käften. Son till en mäktig hotellmagnat började han sitt liv i lyx och utan några som helst bekymmer. Karaktäristiskt för upptagna direktörspappor blev Mr. Masters orolig för att hans son skulle bli en bortskämd playboy, och tog tydliga steg för att förhindra detta. Han ringde i klockan så att betjänten kom in med en telefon, och ringde sin bästa polare som bekvämt nog var Gouken. Ken blev skickad till andra sidan jorden för att lära sig disciplin under Goukens kritiska ögon, tillsammans med dennes jämngamla adoptivson Ryu. Resten är, så att säga, historia. Vad jag undrar är om inte detta gör Ken till lite av Street Fighters svar på Paris Hilton? Och i så fall, blir Ryu någon slags Nicole Ricci-karaktär då? Nä. Kanske inte.

M.Bison

Efter att han eller hans syndikat Shadaloo har figurerat i nästan varje sektion av den här artikelserien känns det nästan onödigt att förklara vem M.Bison är. Men tillåt mig sammanfatta hans illgärningar i en ultraskurkarnas checklista:

• Klär sig som en SS-officer.
• Ögonvitor. Bara ögonvitor.
• Klona fram viljelösa kvinnor och tvinga dem att mörda.
• Använda både tankekontroll och smicker för att manipulera duktiga fighters.
• Bemästra en kampstil med prefixet “Psycho”.
• 100% narcissistisk maktgalning.
• Skratta i Akumas ansikte och kalla hans tekniker för störtlöjliga.
• Återuppstå från döden.
• Vapenhandel, mänskliga experiment, droghandel, ekobrottslighet, mord, osv.

Poison

När Final Fight skulle lanseras i USA ändrade de japanska utvecklarna de båda kvinnorna Roxy och Poisons kön, eftersom det ansågs väldigt kontroversiellt i USA att inkludera kvinnliga fiender som kunde bli slagna. Däremot lades inget klassiskt manligt genus in i ekvationen, och karaktärerna presenterades som transsexuella. Det räckte förstås inte, och karaktärerna byttes ut mot slätstrukna muskelpunkare vid namn Sid och Billy. Men i ett lite mer tolerant klimat är nu Poison tillbaka som transperson. Capcoms demonproducent Yoshinori Ono har efter påtryckningar från könsorgansbesatta gamers gett svaret på frågan så här:

“Let’s set the record straight: in North America, Poison is officially a post-op transsexual. But in Japan, she simply tucks her business away to look female.”

Hen är Hugos sidekick i deras ökända wrestling-team och en före detta brottsling och gängmedlem. Gissningsvis ledsnade även hen på Metro City efter att Haggar gått Charles Bronson på hela gängslummen.

Rolento

Typiskt för en före detta kommandosoldat, så hamnade Rolento på fel sida av lagen när han i Final Fight började jobba med Mad Gear-gänget. Men under hans gula uniform och röda basker dolde sig mer än girighet och post-traumatisk stress. Där under fanns ett ideal, och i Street Fighter Alpha 2 hade en plan om att skapa en utopisk nation börjat växa. Under hans få framträdanden i Street Fighter-serien har han enligt berättelserna försökt rekrytera Cody till sin nya armé och stulit vapen av M.Bison för att spränga sig fram till utopia. Mycket mer vet man inte om den här mystiska figuren, förutom att han slåss med stora batonger och knivar. Och har vita ögon, som M.Bison. Får man det av storhetsvansinne?

Rufus

Om man vill summera Rufus i så få ord som möjligt så tror jag att det blir något i stil med “skräpmats-älskade kung-fu biker och stalker”.

Efter att ha växt upp med kung-fu filmer och gissningsvis pizzasmoothies bestämde sig Rufus för att bli USA:s bästa fighter. Han åkte runt på sin MC i Kina och tränade under en mängd olika Shaolin-mästare, vilket vid närmare eftertanke skulle bli en ganska fräck tagning på den klassiska filmen Easy Rider. När han sedan läste en artikel om snyggingen Ken som insinuerade att det var Ken och inte Rufus som var bäst på att fajtas i USA, så föddes det där unika förhållandet mellan två män som vi är bekanta med via John Lennon och Mark David Chapman.

Vega

Det viktigaste du kan lära dig om Vega, är att om du är snygg, så kanske han låter dig leva. När Cammy höll på att brinna inne i en rasande Shadaloo-bas kånkade Vega ut hennes livlösa kropp eftersom hon var för vacker för att dö. Om du däremot har lite av en potatisnäsa eller är tjock, så bli inte förvånad om ett par ninja-klor i ansiktet och ett gällt, vansinnigt skratt väcker dig mitt i natten.

Efter att ha mördat sin styvfarsa, som mördat hans mor, blev Vega helt kokko och började blanda sin kunskap om tjurfäktning med ninjutsu. Han blev också besatt av skönhet, och levde ett dubbelliv som aristokrat på dagen och psykopatmördare på natten. Lite som Batman, fast ändå inte. Han blev också bundis med M.Bison och fick ta ansvar för lönnmördar-sektionen av Shadaloo. Du ser vilka karriärmöjligheter ett mentalt sammanbrott kan föra med sig.

Zangief

Ni vet den där filmscenen man sett cirka sju hundra gånger, när en amerikansk hjälte på något sätt ska mäta sin styrka med en ryss, som visar sig vara mycket större än han trodde? Zangief är den ryssen, med en viss skillnad. Amerikanen vinner aldrig och får aldrig chans att säga något käckt om amerikanskt mod. För hans kropp har blivit förvandlad till en sladdrig köttpåse innehållande brutna ben och krossade organ.

Otroligt stolt över sitt moderland och sin absurda fysiska styrka, så är dessa också hans två största drivkrafter. När han inte reser runt och sätter folk i nacklås för att visa hur mäktigt Ryssland är, så tultar han runt barbröstad hemma i Sibirien och muckar gräl med björnar. Det är så han tränar, nämligen. Brottas med björnar. Saker han inte gillar innefattar distraherande element som kvinnor, björnar som är dåliga på att brottas och hadokens.