Indiespel följer inte samma regelbok som andra spel. De behöver inte nå en bred publik och kan därför strunta i en massa konventioner. Vilken kan vara bra. Häftigt. Annorlunda. Det är det som gett oss spel som Braid och Limbo, till exempel. They Breathe har en spännande visuell stil och är trevligt indie-avskalat. Grafiken är stundtals slående vacker och musiken, eller snarare ljuden, skapar en kuslig stämning. Man berättar ingenting för spelaren utan lämnar det upp till denne att själv förstå hur allt hänger ihop. Varken kontroll, spelmekanik eller mål står svart på vitt.
Det är en häftig idé, det är det. Hela spelet är en häftig idé. Men They Breathe är inget nytt Braid och inget nytt Limbo. Historien om grodan som tar sig djupare och djupare ner i undervattensvärlden för att sätta stopp för ko/älg-maneterna som vill döda alla grodor för att göra om dem till nya ko/älg-huvuden är fruktansvärt egen, visst. Men att vara annorlunda har ett jävligt begränsat egenvärde.
Att simma runt och undvika maneter är bara inte särskilt roligt. Man tröttnar ganska tidigt och när spelet blir svårare blir man mest irriterad. Mysteriet med ko/älg-maneternas grodmumsande är inte spännande nog för att motivera jobbet för att ta reda på det. Spelet är över på en halvtimme. Mycket möjligt halva den tiden ifall man lyckas undvika att dö. Känslan efteråt är att det lika väl kunnat vara ett flashspel på nätet. Och att jag antagligen inte spelat igenom det ens då.
Det känns elakt att basha ett indiespel på det här viset. Speciellt när människorna på The Working Parts verkar sitta på en hel del talang. Hur det ser ut och låter och tanken med att låta spelaren lista ut allt själv är fantastiskt. Men They Breathe är bara inte ett tillräckligt bra spel. Ge mig ett spel med samma utseende och ljud, men som låter spelaren utforska världen fritt. Släng in lite pussel och radikalt förändrad fiendeflora. Kanske peka-klicka-element. Då. Då hade vi snackat.
