Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

 Serien som är anledningen till att jag köpte ett Playstation 3 är äntligen tillbaka för tredje gången. Historien om Nathan Drake har för mig två gånger om höjt ribban för hur ett äventyrsspel ska vara. Med en hype större än Sagan om Ringen-filmerna är Uncharted 3 här och jag snörar gladeligen på mig Drakes vandrarkängor återigen.

Vi har följt Nathan Drake och hans vänner genom täta djungler fulla med moskiter i Sydamerika och trånga bergspass där snön yr i Himalaya. Vad finns då kvar i klassiska äventyrssettings? Sand såklart. I sann Lawrence av Arabien-stil är det dags för äventyr i arabiska halvöns förrädiska öknar.

I spelets öppningsscen befinner sig Nathan och hans ständige vapendragare och mentor Sully på en sjaskig pub i England för att casha in rejält på upptäcksresanden Francis Drakes ring som Nathan bär omkring på. Affären går såklart käpprätt åt skogen och Nathan måste ta sig förbi massvis med överförfriskade engelsmän med rakade skallar med hjälp av knytnävarna. Det märks att Naughty Dog har lagt ett större fokus på närstrid den här gången. Det går att använda sig av både tillhyggen och inredning som bardiskar och handfat för att sänka motståndaren.

Det märks att Naughty Dog har lagt ett större fokus på närstrid den här gången. Det går att använda sig av både tillhyggen och inredning som bardiskar och handfat för att sänka motståndaren.

Karaktärer rör sig snyggare än någonsin tidigare, och jag njuter i fulla drag när jag får Nathan att kasta sitt gevär på motståndaren för att få honom ur balans innan han sänker honom med en rak höger och fångar geväret igen. Men det är inte bara rörelserna som är snygga. Allt i Uncharted 3 är så förbannat snyggt! I en mellansekvens kommer jag på mig själv med att sitta och stirra på Sullys bröst. Det är inte för att han har en snygg bringa för att vara i övre medelåldern, utan för att linnet han har på sig är så detaljerat att man kan se nopporna i det. Andra saker som Uncharted 3 gör snyggare än någonsin tidigare är till exempel skinnjackor, vatten och sand.

Men oavsett hur läckra skinnjackorna och sanden är handlar Uncharted alltid om äventyret. Och vilket äventyr sen! Uncharted 3 är som en Indiana Jones film på både speed och steroider. Likt Harrison Ford skyddar sig mot en kärnvapenexplosion genom att gömma sig i ett kylskåp kastar sig Nathan Drake handlöst ut ur störtande flygplan utan fallskärm och klättrar genom kantrande skepp. Den sistnämnda scenen var så lång och intensiv att jag efter jag klarat den måste lägga ifrån mig kontrollen och vila ett slag på soffan. Många är gångerna jag suttit med hakan i golvet och bara förundrats över hisnande scener. Visst, många gånger är det lite “press X to not die” situationer som känns mer som berg- och dalbana än något annat, men vad gör det när det är så urbota kul och häftigt? Även eldstriderna kan kännas onödigt svåra till och med på normal, och det är näst intill omöjligt att klara ett parti bara genom att smyga. Men så fort jag blivit irriterad över en eldstrid så kommer jag till ett parti som är så mycket “Wow” att jag helt glömt vad jag var sur på för 30 sekunder sedan.

Nytt i tredje delen av serien är ett upphottat flerspelarläge. Det vanliga deathmatch-dödandet finns kvar precis som tidigare, och har fått sig en lite polering och känns nu som ett helt okej sätt att döda några timmar på. Den riktiga nyheten finns dock i co-opläget där spelarna tillsammans ska klara småuppdrag som alla har sin egna lilla story. Det liknar den co-op som finns i Rage, fast i Uncharted 3 känns det riktigt roligt att slåss mot fiender och stjäla artefakter tillsammans med upp till tre vänner.

Summa summarum är Uncharted 3 mitt absolut favoritspel hittills i år. Fantastisk grafik och underbart filmisk musik gör sitt i ett helt underbart äventyr som varje Indiana Jones-älskare måste prova. De svåra och långa eldstriderna och det faktum att det är superlinjärt vägs mer än väl upp av att det helt enkelt är så jävla roligt att vara tillbaka i Drakes vandringskängor.