Ace Combat-serien har alltid haft lite utav en identitetskris, spelen har aldrig varit några hardcore simulatorer, men inte riktigt heller renodlade arkadspel. Det har knappast inte heller hjälpt att spelen har utspelat sig i knepiga fiktiva världar med märkliga supervapen. I Ace Combat: Assault Horizon så består identitetskrisen till viss del – men mycket är nytt och förbättrat. Resultatet är ett spel som ständigt överraskar.
I Assault Horizon så flyger du med verkliga flygplan, som alla har sina svagheter och styrkor. F-16 Fighting Falcon är snabbt, lättmanövrerat men tål inte så mycket stryk. F-14 Tomcat är stor och stabil, och kan bestyckas med långsökande missiler. Någorlunda likt verkligheten alltså. Det arkadaktiga kommer in i och med att planen ofta är bestyckade med över hundra målsökande missiler, som är ditt standardvapen för att skjuta ner svärmar utav fientligt flyg. Innan varje uppdrag får man också välja ett alternativt vapen, dessa kan variera från att det avfyras sex missiler samtidigt, till bomber som har ökad precision.
Att flyga i Ace Combat är en fröjd, flygplanen beter sig som man förväntar sig. Och det är tillräckligt stor variation emellan dem för att det ska vara roligt att testa en ny modell för varje uppdrag.
För vissa är det stora problemet med flygspel att det lätt blir väldigt enformigt att flyga uppe i det blå, låsa siktet på fienden, och sedan skjuta. Men Ace Combat försöker åtgärda detta på flera olika sätt; det första är att flertal utav banorna är belagda ovanför välkända städer med skyskrapor som sträcker sig långt upp i skyn, detta gör att det blir väldigt stor variation mellan uppdragen. För det andra så flyger man inte bara flygplan i Assault Horizon, utan du får även flyga attackhelikoptrar i flera uppdrag. Och I vissa uppdrag så är du t.o.m. en dedikerad skytt ombord på en AC-130 (de stora flygplanen med enorma kanoner, har du spelat Modern Warfare känner du till dessa). Det sista är den genuint häftiga funktionen DFM (Dog Fight Mode) som Namco kallar det för.
DFM tar Assault Horizon till en helt annan nivå. I en flygstrid så kan du försöka närma dig din fiende, och om du kommer tillräckligt nära bakifrån och trycker ner två knappar samtidigt (L1 + R1 på Playstation) så aktiveras DFM. Detta gör så att kameran låser sig på fienden och ditt flygplan styrs halvautomatiskt; det du behöver fokusera på då är att försöka låsa siktet på fienden samtidigt som du öser på med kulor från din kulspruta, samtidigt som du försöker hålla ett perfekt avstånd från honom. För det finns en hake; kommer du för nära fienden så kan han kontra med att göra en (otroligt overklig) 360 graders manöver så att han hamnar bakom dig i stället. Och kommer du för långt ifrån fienden, så tas du ut ur DFM. Den här katt och råtta leken gör flygstriderna till någonting utav utöver det vanliga, och är emellanåt ruskigt intensiva.
Grafiken gör sitt, och lite till. När man befinner sig långt över marken så ser det rent visuellt väldigt snyggt och välgjort ut, men när man närmar sig så ser man att texturerna ofta är ganska suddiga och lågupplösta. Men befinner du dig på så låg höjd gör du förmodligen något fel. Flygplanen däremot är verklighetstroget återgivna in i fullaste detalj, man kan till och med gå i in i ett “showroom mode” och studera dem på närmare håll i detalj. Detta är verkligen ett Gran Turismo för flygplansnördar. Även rök, explosioner från missiler och andra effekter är riktigt välgjorda.
Spelet slänger allt vad påhittade världar och orealistiska (nja, nästan i alla fall…) superbossar ut genom fönstret.
En annan del som Ace Combat försöker förbättra är sin story, och speciellt i hur denna berättas. Spelet slänger allt vad påhittade världar och orealistiska (nja, nästan i alla fall…) superbossar ut genom fönstret. Men det tar även nytt grepp om hur storyn framförs – mellan uppdragen så får man följa de olika karaktärerna med dramatiska kamerarörelser, och ofta till och med i förstapersonsperspektiv. Det hela är väldigt snyggt framfört, och verkligen bland det första man lägger märke till då det känns märkligt för att vara ett flygspel. Men storyn ja, trots att Namco anlitade “New York Times bästsäljande” författare Jim DeFelice (aldrig hört talas om…) så faller storyn väldigt platt; elak rysk pilot startar en rebellgrupp som stjäl ett supervapen, du ska stoppa honom – det är storyn i ett nötskal, inte särskilt nyskapande alltså.
Ace Combat: Assault Horizon är för mig årets största överraskning – det finns så många detaljer som är så väldigt välgjorda. Men man bör nog fortfarande ha en viss uppskattning för flygplan, eller i alla fall flygspel, för att ha riktigt roligt med det.
Måste till sist också nämna att vår svenska stolthet Jas 39 Gripen finns med. Om jag vore mitt 16-åriga jag igen så skulle jag förmodligen fått en stroke utav lycka (flygplan var min grej “back in the day”).
Lasselelle
Som gammal ace combat spelare är jag personligen rätt missnöjd med denna del.
Istället för att göra ett ace combat har de gjort Hawx 3, förutom att själva flygkänslan är bra bättre då förstås.
Har givetvis ett par punkter att peka på och det är min personliga smak antar jag som styr så hata mig inte för mycket.
1. Jag gillar ace combat för deras japanskinfluerade stil.
Något domedagsvapen här, lite galna badguys där, osv osv.
AH är helamerikanskt rätt igenom, troligen för att få bättre försäljning.
Dessutom är serien känd för sin antikrigs-anda och AZ har inte detta någonstans.
Jag vill ha lite fantasi, lite overklighet.
Det blir mer intressant än ett CoD i flygplan då.
2. DFM. Förstörde hela spelet till stor del. De flesta av oss som flugit stridsplan i fantasin sedan vi körde vektorgrafik på en gammal PC.
De flesta av oss föredrar nämligen att få flyga som vi vill och inte bli styrda till hälften av en autopilot som gör allt sjukt hektiskt och efter tredje gången helt ointrressant.
Det ser förbenat bra ut dock.
Detta drabbas även de markattacker som sker på liknande sätt.
Vill jag spela rälsshooter så skaffar jag ett sådant spel.
Finns ju ett par bra punkter med
1. Soundtracket är lagom episkt!
2. Grafiken är inte fy skam.
3. Variationen helikopter, bombplan, jaktplan med mera kan det jobbas vidare på.
Förhoppningsvis tar de bort DFM som tar bort känslan av att själv flyga och dogfighta ner fienden samt återvänder till sina egna länder och världar igen.
Annars riskerar vi att undertitlen på AC7 blir hawx 4.