Det här är första delen av “GTA-dagboken” där Michael har valt att skriva av sig om hur det är att försöka hitta en mening med livet efter pensionen. Kan innehålla små GTA 5-spoilers.
Det här med att skriva ner sina tankar är verkligen inte min grej alltså, men eftersom doktor Friedlander påstår att det ska hjälpa mig så är det väl bara att köra på. Men vad fan ska jag skriva? Jag är inte ens 50 och har ett fett hus i Vinewood och har råd att ägna dagarna åt att dricka whiskey vid poolen. Amanda är fortfarande snygg, nya bröst och allt. Två ungar och en fet bil. Den amerikanska drömmen, eller hur?
Så varför mår jag skit? Allt känns så jävla meningslöst. Slängde iväg ett samtal till Friedlander i dag igen, han förelog att jag skulle gå ut och röra på mig. Får blodet att pumpa lite. 1500 dollar tog han för en 20-minuters session över telefonen och det rådet. Jävla kvacksalvare!
Amanda har tjatat på mig att jag ska prova yoga tillsammans med henne och den där franske fjollan Fabien. Inte en chans! Yoga är för kärringar och hippies. För övrigt slutar Fabien aldrig att stöta på min fru. Jävla svin!
Golf är jag inte tillräckligt gammal för. Bestämde mig för att ringa Amandas tennistränare Jeff för att se om min backhand fortfarande var lika giftig som för 20 år sedan.
När jag stod där på banan med töntiga svettband runt handlederna minns jag varför jag slutade spela. Det är så jävla tråkigt! Att slå en luddig boll över ett jävla när känns liksom inte lika spännande som att fly undan snuten med ett par mille i väskan eller bli skjuten i benet av ens “bästa” vän. Jävla Trevor, hoppas du har det skit!
Men det värsta med tennisen var ändå att den där jävla Jeff inte kunde sluta snacka. Och eftersom det enda vi har gemensamt är min fru kunde han inte hålla käft om henne heller. Fan vad han babblade! När han fällde kommentaren om Amandas röv kunde jag inte hålla mig längre. Jag var helt säker på att han knullar henne! Jag var tvungen att göra något.
Det kan vara så att saker och ting blev svart en stund, men jag vet vad som hände. Kommer aldrig glömma hans min när mitt tennisracket fick hans tänder att segla tvärs iväg över nätet. Så bra som jag mådde när jag såg hans tandlösa nuna segna ner på banan har jag inte mått på länge. Jävlar vad jag har saknat den känslan! Kanske skulle försöka få tag på Trevor igen? Nej, vad fan tänker jag med?! Så dum i huvudet är jag inte. Men ändå…
– Michael
