Inte sällan tvekar jag in i det sista inför vilket betyg jag ska sätta ett spel. Ofta ligger de och pendlar precis på gränsen mellan två sifferbetyg. Aldrig har jag tvekat så länge som när jag tvingades bestämma hur många “C” GTA 5 skulle få i gårdagens City-tidningar. Som ni redan vet blev det en femma till slut, även om det finns saker jag verkligen avskyr med spelet. Jag skulle vilja brodera ut recensionen lite, och syna spelet utifrån två olika delar av mig själv.
Otroligt vackert spel
Gamern i mig älskar nästan allt i GTA 5. Att köra en mästerligt modellerad bil längs med Vinewoods boulevarder och se solen gå ner bakom “Hollywood”-skylten är lika vackert som spelets huvudkaraktärers öden är fängslande. Fokuset på större kupper – där platsen ska undersökas, förberedelser ska göras och medhjälpare ska väljas ut – är helt rätt riktning för serien, och uppdragen är mer varierade än någonsin tidigare. Rockstar har i GTA 5 lyckats att ta de galna “over the top”-delarna från min favorit San Andreas och blandat upp det med en lagom dos av det mer seriösa och karaktärsdrivna GTA 4. Något som passar mig – som gillar galenskaper lika mycket som välskrivna karaktärer – som handen i handsken.
Medmänniskan, jämställdhetsivraren, feministen och humoristen i mig vill gång på gång medelst handflata slå mig i ansiktet.
Men som sagt finns det en del jag inte alls gillar med GTA 5. Medmänniskan, jämställdhetsivraren, feministen och humoristen i mig vill gång på gång medelst handflata slå mig i ansiktet. Som jag skrev i City är GTA 5 ett spel utvecklat av män, för män. Eller, i många fall, av män, för tonårskillar. Rockstars kvinnosyn hör hemma någon gång på… Nej, den hör inte hemma någonstans alls. Man får leta länge och väl för att hitta en kvinna som inte är ett sexobjekt eller bara är där för att förlöjligas. För att inte tala om den stereotypa framställningen av såväl afroamerikaner som kineser och sydamerikaner.
“Men det är ju bara satir”, är fanboysens standardförsvar. Om det är det så är den jäkligt plumt skriven, för det är rent makalöst vad man kan komma undan genom att vifta med satir-flaggan.
Trots sina brister älskar jag GTA 5. Det är ett av de bästa spelen den här generationen. Det spelar ingen roll hur mycket jag kokar över av ilska när jag tänker på kvinnosynen i spelet – när jag sätter mig ner och spelar har jag lika kul ändå. Därför fick spelet sin femma till slut, även om det är närmare till en stark fyra än en svag sexa om det betyget skulle vara möjligt.
Fotnot: För en djupare analys om varför sexismen skadar såväl GTA 5 som spelmediet i stort, kolla in Åsa Roos och Maria Myhrs debattartikel i Aftonbladet.
tommy håkansson
Potentiell lösning på problemet: att inte separera gamern från ditt övriga jag. Jag har absolut inga problem med att en enskild person delar ut toppbetyg till GTA V, speciellt då jag själv inte ens har en egen åsikt eller uppfattning om spelet. Och där blir det ju lite svårt, för jag tycker ju det är tråkigt att det Bara delas ut toppoäng, utan att jag kan kritisera en enskild person för en enskild recension. Det går liksom inte att rikta kritiken nånstans, annat än till spelmedia i helhet, där ingen (med all rätt) kommer ta åt sig efter som “men det är ju så jag — eller gamern i mig — tycker”. Knepigt det här. Men i slutändan tycker jag det är viktigare vad du skriver i recensionen, än vad värdet på siffran i slutet representerar. Och som du nämner, så poängterade du ju problematiken.
Niklas Sintorn
Du är alltid full av vidsom, Tommy! Du har rätt i att jag egentligen inte borde separera gamern från mitt övriga jag. Att jag valde att göra det i just den här texten var att jag ville belysa problemet med sexismen. Det är en väldigt, väldigt liten del i just GTA 5, och är för mig inte tillräckligt för att knuffa ner betyget. Men det är, precis som Åsa och Maria tar upp i Aftonbladet-debattartikeln, en del av ett större problem som genomsyrar stora delar av spelbranschen. Jag förstår helt och fullt de som ger spelet ett lägre betyg just på grund av det.
Håller dessutom med om att sifferbetyg är jäkligt knepigt. Det är synd att det ofta blir så att man bara kollar betyget och inte bryr sig om vad som står i texten.