Bryce, du är bara värd en bajskorv på huvudet!
Ibland kommer spel med moment som låter som en bra idé, men som i själva verket aldrig borde ha fått se dagens ljus. När man spelar går det inte att undgå att fråga sig själv hur fan den här skiten kunde släppas. När så många, så länge, har jobbat på spelet och ingen verkar ha insett att det är det sämsta som gjorts på länge, då undrar jag ibland hur spelbranschen funkar.
Tidigt i år damp ett sådant spel ner på min hallmatta. Glad i hågen startade jag Neverdead. Det lilla jag hade sett i trailers skvallrade visserligen om att det skulle vara sexistiskt och jävligt ostigt, men det verkade i alla fall ha ett par roliga gameplay-moment. Att spela som den odödlige demonjägaren Bryce såg ut att kunna bli roligt, och jag såg lite fram emot att kunna attackera fiender genom att kasta hjältens egna kroppsdelar mot dem. Att det var Shinta Nojiri som låg bakom spelet tillsammans med Rebellion Developments gjorde att det verkar ännu mer lovande. Jag menar snubben har haft riktigt mycket att göra med Kojima-titlar som Policenauts samt Metal Gear Solid 2, 3 och 4.
Men ack så fel jag hade. Neverdead visade sig nämligen vara ett av de sämsta spelen jag någonsin har spelat. Visserligen är Rebellion Developments kanske inte kända för att ha krämat ur sig jättebra spel sedan Aliens vs. Predator och Tom Clancy’s Rainbow Six, men det här måste vara det sämsta. Ingenting funkar som det ska, kontrollen är helt åt helvete och aldrig tidigare har jag varit med om ett mer repetitivt gameplay. Manuset är helt värdelöst och toppas bara av röstskådisarna som är ännu sämre. De stackars hårdrockarna i Megadeth spelade till och med in en låt till spelet, som om deras karriär inte var knackig nog redan.
Jag har sällan haft sådan ångest över att behöva spela igenom ett spel, och inte blev det bättre av att skiten var både långt och svårt heller! När jag recenserade spelet kallade jag det en stor hög med skit, och därför utser jag härmed Neverdead till det sämsta jag spelat i år och Årets bajskorv.