Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Som många av er redan vet så var det kval till Cosplay SM under Gamex för lite mer än en vecka sedan. Jag gick inte till finalen men däremot fick jag ta emot ett hederspris för bäst hantverk. För mig är hantverket nära nog det viktigaste när det kommer till bra cosplay så att få cred i just den kategorin är för mig en stor ära. Många hade frågor om hur jag gått till väga med min dräkt och jag lovade där på scenen att jag skulle skriva några rader om vad jag gjort och hur.

Mönsterkonstruktion och grundläggande sömnad beskriver jag inte i detalj, här vill jag istället berätta för er hur min process fungerade och vad jag kanske gjort annorlunda. De sista små detaljerna på dräkten sydde jag färdigt på plats i pressrummet medans mina kollegor här på Kraid producerade material till bloggen men merparten av arbetet pågick under månaden som ledde upp till Gamex.

Jag valde att cosplaya Leliana, från Dragon Age: Origins. Min intention var till en början inte alls att jag skulle tävla på mässan. Mitt val av cosplay var ett direkt resultat av att jag blivit inbjuden till en middag anordnad av Bioware på en medeltidskrog i Stockholm i samband med Gamex. Jag ville helt enkelt göra mig fin för Bioware och visa uppskattning för ett spel och en karaktär jag verkligen älskar. Det var först dagen innan mässan jag beslutade mig för att ge det en chans och ställa upp i tävlingen. Jag skulle ju ändå vara där i cosplay, så vad hade jag att förlora? Men åter till själva dräkten.

När jag påbörjar en dräkt börjar jag alltid med att tänka igenom hur många lager den egentligen är uppbyggd av. Efter att ha studerat Lelianas chantry robe kom jag fram till att den rimligtvis borde bestå av minst 5 separata plagg.

När man sänker ner tyget i blekmedelslösningen ska man låta det ligga i lösningen en precis tid, skölja det och vänta tills det torkat innan man ser vilken nyans det egentligen blev. Det tog mig ungefär 2 veckor innan jag var nöjd med resultatet och sisådär 1 meter tyg gick inte att använda till dräkten alls.

Jag började med det som borde varit enklast: kjolen. Jag var helt säker på att jag ville använda bomullsmanchester och eftersom jag inte kunde hitta den laxrosa nyans jag ville ha fick jag helt enkelt bleka mig fram till den istället. Det stora problemet där var att jag inte hade en tillräckligt stor balja för att bleka allt tyg samtidigt. Det innebar att jag fick bleka varje mönsterdel för sig. Att lyckas bleka flera tygstycken separat och nå fram till rätt nyans är inte en helt okomplicerad process. När man sänker ner tyget i blekmedelslösningen ska man låta det ligga i lösningen en precis tid, skölja det och vänta tills det torkat innan man ser vilken nyans det egentligen blev. Det tog mig ungefär 2 veckor innan jag var nöjd med resultatet och sisådär 1 meter tyg gick inte att använda till dräkten alls.

Nästa del jag tog itu med var den jag själv tyckte kändes roligast: boleron. Det vill säga plagget som i princip bara är ärmar. (En bolero är egentligen mer som en kort jacka men jag vete tusan vad jag annars ska kalla det här plagget.) Grundplagget, villket jag gjorde i vinrött ylle fodrat med acetatfoder, var det inga konstigheter med vare sig vad gäller sömnaden eller mönsterkonstruktionen. Det roliga låg i ärmdetaljerna där jag använde en teknik jag inte tidigare sett användas på det här viset.

Efter att ha ritat motivet på datorn och skrivit ut det skar jag ut en mall av riktigt tjockt läder som jag råkade ha liggandes. Mallen limmade jag fast på en bräda för att det skulle bli lättare att arbeta med. Jag tog en bit tunt skinn som jag låtit ligga i blöt ett tag för att göra det mjukt och pressade ner de över mallen på brädan. Jag använde diverse tillhyggen jag hade liggandes för att peta ner skinnet runt mallen, bland annat penslar, skedar och pennor. Jag valde att ha skinnets mockasida uppåt eftersom jag helt tyckte att det passade bäst så.

Skinnet fick torka på mallen innan jag målade det upphöjda motivet med textilfärg i guld. Sedan var det bara en fråga om att vika in kanterna och sy fast det för hand på ärmarna. Sömmarna gjorde jag för hand från avigsidan så att inga fula sömmar syntes på skinnet.

Den här tekniken använde jag sedan även på min gollar och på höftskynket (vilka också syddes i vinrött ylle och fodrades med acetatfoder). Den enda skillnaden där är att jag skar ut formen ur tyget och lät motivet resa sig upp genom tyget istället för att ligga på det. Höftskynket fick också en bård som jag byggt upp av band jag beställt från Indien via eBay. Från början hade jag en plan att göra en bård enligt tekniken jag gjorde skinnmotiven men det fanns helt enkelt inte tid till det.

Korsetten sydde jag själv efter eget mönster i samma tyg som jag gjort kjolen av. Eftersom jag hade en väldigt tight budget och kort om tid så använde jag mig av avloppsrensband av fjäderstål istället för korsettstål. För att det inte skulle skära genom tyget klädde jag noga in ändarna med eltejp. Nöden, mina damer och herrar, har ingen lag.

Nästa plagg i turordningen var skjortan. Ärligt talat fuskade jag lite här. Jag använde ett mycket gammalt lakan jag fått av min farmor och använde den dekorerade kanten som avslut på ärmarna. Skjortan i förlagan ser inte alls ut så men jag tyckte att kanten på lakanet var för vackert för att inte användas. I grund och botten gjorde jag skjortan som vilken annan pösskjorta från min gamla avdankade lajvgarderob som helst, fast med en himla massa sömmar framtill (enligt förlagan) och en sol på bröstet, gjord i samma teknik som detaljerna på höftskynke, gollar och bolero.

Om höften har Leliana ett vitt skynke med en vacker guldbård. Eftersom jag vid det här laget började få ont om tid valde jag att måla en bård istället för att väva ett band som passade. För att få det att se lite mer prydligt ut valde jag att sy och pressa ett litet veck av tyget innanför bården för att skapa en illusion om att det var två separata stycken tyg, bården och det vita. Jag gjorde också två liknande veck längre in på tyget för att tyget inte bara skulle ligga slätt och trist.

 jag ville vid det här laget komma ihåg att det skulle vara lätt för mig att ta på mig dräkten och att den skulle sitta kvar så som jag tänkt mig den hela dagen.

Det vita höftskynket och det vinröda höftskynket sydde jag ihop mot det breda bältet av vinrött ylle, vilket ärligt talat kändes lite som fusk men jag ville vid det här laget komma ihåg att det skulle vara lätt för mig att ta på mig dräkten och att den skulle sitta kvar så som jag tänkt mig den hela dagen.

I min garderob hade jag sedan tidigare ett par bruna mockastövlar som passade perfekt till dräkten så nu var det bara peruk och linser kvar. Jag hittade efter många om och men en peruk med precis rätt färg på eBay. Dessvärre var den lite för lång. Jag klippte den lite längre än Lelianas hår men den här längden var snäppet mer klädsam på mig. Sedan använde jag min hårfön på dess varmaste läge för att se till att få den bena jag ville ha. Naturligtvis gjorde jag en liten fläta i den också. De blå linserna var bara ett par musklick bort och damp ner genom brevinkastet bara några dagar innan det var dags att åka till mässan.

Jag är väldigt tacksam över att jag lade ner så mycket arbete på att göra en dräkt som verkligen tål att bäras som vilka andra kläder som helst för i slutändan fick jag ha den på mig under merparten av mässan. Jag kom förvisso inte till final i SM-kvalet men jag är mer än nöjd över den uppskattning jag visades av Bioware, Cosplay SM och av de Dragon Age-fans jag mötte på mässgolvet.

TLDR: Jag la ner sjukt mycket arbete på en egentligen väldigt enkel dräkt och fick uppskattning för det. Att bleka tyg är skitjobbigt men kan bli bra, skinn är värsta bra materialet jag kan göra coola grejer med och allt som allt är jag nöjd. Det finns lite bilder också.

Relevanta länkar:
1 Vem fan är Leliana?
2 Vad fan är en gollar? 
3 Hur fan gör man ett korsettmönster?