Efter det tredje spelet sedan Resident Evil bytte riktning är det nu cementerat att serien gått från överlevnadsskräck till action med skräckinslag. Oavsett vad man tycker om denna förändring så är den alltså här för att stanna. Men frågan är om Capcom lyckas förvalta den omfattande berättelsen som är Resident Evil eller om det bara blir Michael Bay-pannkaka av alltihop.
Tillsammans med Mario, Zelda, Metroid och Final Fantasy är Resident Evil en av mina favoritserier på konsol. Jag glömmer aldrig dagen då jag satt på golvet framför tv:n hemma hos min polare och för första gången upplevde den numeraberömda hund-scenen i det första spelet. Vi skrek båda likt de barn vi var och kontrollen flög ur händerna på min vän och landade på andra sidan rummet. Med andan i halsen kastade vi oss över kontrollen igen för att försöka få bukt med de där jäkla hundarna, men det var för sent. Min polare har sedan dess flyttat och vi ses tyvärr väldigt sällan, men jag och Resident Evil går fortfarande hand i hand.
I Resident Evil 6 kretsar storyn äntligen kring utbrottsögonblicket. Det är total kaos i såväl USA som östra Europa och Kina när människor förvandlas till hjärndöda zombies och börjar gnaga på de stackare som överlevt. I de fyra kampanjerna får vi följa gamla kändisar som Leon S Kennedy och Chris Redfield, samt nykomlingen Jake Muller, i deras kamp för att överleva och bekämpa zombie-apokalypsen. Även om kampanjerna är separata från varandra och kan spelas utan kontexten av de andra vävs de ihop till ett större narrativ på ett snyggt sätt. Jag kan dock tänka mig att det blir en enda stor röra för den som är ny till serien och inte redan har koll på Umbrella, BSAA, alla olika sorters virus eller någon av karaktärerna.
Förvirrande fiendefauna
Men oavsett hur bra storyn berättas finns det ju även ett spel någonstans där under ytan. Ett spel som i mångt och mycket går ut på tre saker: Att slakta horder med fiender, att knappa sig igenom frustrerande quick time-events samt att spöa bossar med fler etapper än vad någon tidigare trott var möjligt. Fiendefauna har aldrig varit så varierad som den här gången, men det är inte helt och hållet till spelets fördel. Jag blir inte klok på vilka fiender som skapats av vilket virus, och att en människa kan förvandlas från allt till en fjäril, en ödla och en gräshoppa känns inte direkt vettigt.
Att slakta sig igenom fiendeskaran är inte helt lätt det heller. Även om karaktärernas rörelsemönster uppgraderats enormt sedan tank-styrningen i de tidiga spelen så har kameran helt plötsligt fått eget liv. Jag vet inte hur många gånger jag blivit gnagd i bitar av zombies bara för att kameran fladdrat runt som vore den en efterbliven dagslända. Detta avhjälps dock avsevärt om du har en kompis att spela co-op med. Resident Evil 6 är nämligen en mycket mer angenäm upplevelse om du har någon som kan rädda dig när kameran drar iväg på egna äventyr.
Som en Michael Bay-film
Resident Evil 6 är snyggt så det förslår även om det verkar som att den största delen av grafikbudgeten lagts på explosioner. Här sprängs saker nämligen lättare än i en Michael Bay-film, och ibland blir det lite väl mycket.
Ett av mina största klagomål på spelet är nog ändå tempot. Jag sitter där med adrenalitet pumpande i min kropp i långa actionsekvenser och hoppas på att de ska eskalera fram till slutet. Då kommer de, från ingenstans, quick time-sekvenserna. Sådana kan göra sig bra i ett spel om de placeras på rätt ställen, som i exempelvis God of War-spelen. Men när de är helt oförklarliga och så otroligt dåligt utförda som i Resident Evil 6 vill jag bara slita mitt hår och skrika. De är alldeles för många och oftast helt meningslösa.
Äntligen får jag veta hur det känns att vara zombie och knappt ha kontroll på min egen kropp!
Den som köper Resident Evil 6 får oerhört mycket spel för pengarna. Inte nog med att var och en av de fyra kampanjerna nästan är ett spel i sig finns såklart Mercenaries-läget kvar där det gäller att tillsammans med andra överleva zombieattacker så länge som möjligt. Här finns också Agent hunt som går ut på att du loggar in i någon annans spel och får ge dig efter denne som en fiende. Äntligen får jag veta hur det känns att vara zombie och knappt ha kontroll på min egen kropp!
Som helhetsupplevelse är Resident Evil 6 en angenäm resa, som kanske främst tilltalar den som redan har koll på serien och vill veta mer. När det är bra är det nervkittlande och adrenalinpumpande, men när det är som sämst är det väldigt frustrerande och rent ut sagt dåligt. Över lag 20 plus timmar gedigen popcorn-underhållning. Till nästa spel måste Capcom dock se upp så att de inte trampar i klaveret rejält, för det här är farligt nära ett fiasko.
