En liten robot sugs ned i underjorden och försöker hitta hem. Det är din uppgift att hjälpa den lille krabaten genom en, ganska underlig och underfundig, underjord.
Vid första anblick var jag övertygad om att det var Amanita Design som låg bakom Unmechanical. Den visuella stilen för tankarna, eller i alla fall mina tankar, till Machinarium. Huvudpersonen (eller snarare huvudroboten) ser ut att vara tagen rakt ur förnämnda spel, likaså musiken och det snillrika sättet att ge spelaren instruktioner utan att använda text eller tal. Men nej, efter lite detektivarbete visar det sig att det är svenska Talawa Games i samarbete med Teotl Studios som givit upphov till detta spel.
Premissen är ganska simpel, du svävar runt med den lilla roboten och du kan lyfta saker. Med dessa små medel blir pusselmöjligheterna oändliga i Talawas underjord. Små pussel utgör delar av ett större pussel, som i sin tur leder dig vidare; Unmechanical är knappast först med det, men de lyckas göra det påtagligt genom att låta spelaren åka förbi det stora hjärta de genom mindre pussel måste få att slå igen. Pusslen känns meningsfulla och summan blir större än delarna, vilket jag många gånger saknar i pusselspel, där omständigheterna och handlingen snarare känns som ursäkter för pusslen.
Även om Unmechanical är hur mysigt som helst, når det inte alltid hela vägen fram till perfektion;
jag upplevde tyvärr en del buggar, speciellt med mina sparningar (vilket mer än en gång gjorde att jag fick börja om från början) – något som bitvis gör spelet tämligen frustrerande.
Unmechanical är på det stora hela ett supermysigt och roligt pusselspel, vars estetik och klurigheter nog tilltalar de flesta. Har du €8,99 över gör du inte fel i att investera i en prima portion Unmechanical.
