Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Under andra världskrigets sista dagar så står ingenjörerna och forskarna bakom det tyska V2-raketerna högt i kurs hos både ryssarna och amerikanarna. Som den amerikanske prickskytten Karl Fairburne måste du säkra dessa personerna och föra hem till USA för att fortsätta sin forskning där, och går inte det – skjuta dem för att förhindra att kommunisterna får tag på dem.

Historien om Fairburne och de tyska V2-forskarna öppnar starkt – men ju längre in i spelet man kommer, destå mer en statiskt bakgrund blir det – det blir aldrig så mycket mer än en ursäkt till att skjuta stora mängder tyska nazister (och längre fram, sovjetiska kommunister).

Som titeln antyder så är det prickskytte som står i fokus, och själva skjutandet fungerar riktigt bra och är riktigt underhållande. Man kan nästan säga att det är en sniper-simulator, då du måste ha med i beräkningarna hur långt ifrån målet du befinner dig (gravitationens påverkan på kulorna) och så har du möjligheten att hålla andan för att stabilisera ditt sikte. Ofta finns det dessutom olika strategier du kan använda dig av – har fienderna en handgranat i sitt hölster? Skjut den för att ta ut flera fiender samtidigt. Istället för att döda fienden, skada honom så att hans vänner måste ut ur sina skydd för att hjälpa honom (som i “Full Metall Jacket”).

Dessutom, när du lyckas med ett extra bra skott på långt håll och träffar ett vitalt organ så som hjärta eller lunga – då belönas du med något som kallas för “X-Ray Kill Cam” – en genomskärning av fienden och hur kulan passerar igenom honom. Mycket välgjort, och väldigt blodigt.

Medan själva prickskyttedelarna fungerar riktigt bra, så fungerar andra delar betyderligt sämre. Under varje uppdrag, oavsett du vill eller inte så finns det alltid en sekvens där allt går ut skogen (det finns en stor mängd fiender du måste ta ut) och då är det ofta närstrider som gäller. Problemet är att skjuta med en maskingevär i Sniper Elite V2 inte särskilt kul – det känns som en ärtbössa – fienderna tål mycket stryk, och kontrollerna är inte särskillt bra.

De bästa delarna i Sniper Elite V2 är helt klart när du har möjligheter – när du använder din kikare för att rekognoscera slagfältet, hitta dina fiender och sedan planera hur du ska ta ut dem en efter en (gärna utan att bli upptäckt). Synd då att utvecklarna så ofta slänger trettio fiender emot dig samtidigt lite för ofta, likaså har en-två nivåer för många där man måste ta sig an fienden i trånga utrymmen – då blir det sällan roligt.