Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Det finns två spelserier utöver guldgruvan med Arkham-prefixet där ute på spelmarkaden som faktiskt är värda att spela. På ena sidan har vi Prototype, en blodig och mörk historia om genetiska experiment och mutationer. På den andra sidan finner vi Infamous som mer handlar om ansvaret som kommer med makt.

Att som superhjälte kunna röra sig i en sandbox-värld är en subgenre som fortfarande väntar på sitt genombrott. Båda spelen visar att superhjältespel på det stora hela kan göras bra, även om båda titlarna lider av brister som att varken Prototype eller Infamous har särskilt spännande eller djupa berättelser. Som en novis inom serietidningsvärlden har jag upplevt en mängd världar vars mångsidighet och innehåll skulle göra sig väldigt bra som superhjältesandlådor. Det är något speciellt med författare som Garth Ennis och Warren Ellis och hur skruvade versioner av vanliga teman de lyckas trycka fram ur sina hjärnor. Själv har jag två favoriter från deras hjälterepertoar som jag tror skulle passa utmärkt i spelform, och mer bestämt i sandlådeformat. Så motiveringarna nedan kan ni också se som solida lästips för den serietidningsnörd som säkert lurar någonstans i varje gamer. Kom gärna med egna tips om serietidningar som skulle bli bra sandlådespel!

The Boys (Garth Ennis och Darick Robertson)

Vad händer om världen svämmar över av superhjältar? Där supermänniskor finns i allt från Vita Huset till cracköversvämmade ghetton? Reaktionen från myndigheterna är basen för handlingen i den här hejdlöst våldsamma och underhållande serien. Man tillsätter en specialgrupp med tränade proffs vars superkrafter kallas på när supermänniskor beter sig svinaktigt mot allmänheten.

I huvudrollen ser vi Hughie, en karaktär modellerad efter skådespelaren Simon Pegg, som även har skrivit förordet i första numret. Efter att ha fått sin flickvän pulvriserad av en vårdslös superhjälte tar han värvning i den CIA-liknande organisationen och tilldelas superkrafter genom en kanyl. Det är nämligen så hjältekrafter uppstår i The Boys. Medlet som sprutas in i ådrorna finns i koncentrerad form hos regeringen, men även i sunkig, utblandad gatu-form. Därför är superkrafterna hos ghettohjältarna ofta vekare och märkligare. Men Hughie får “the good stuff” och utvecklar enorm fysisk styrka. Sedan bär det av in i den vrickade och konspirationsmättade världen av korrupta Stålmannen-wannabes och nymphomanrobotar.

Spelet i fråga skulle hamna någonstans mellan Infamous och Saints Row, då The Boys är ganska over the top och rikt på barnförbjuden humor. Men filosofiska frågor som vi känner igen från Infamous dyker upp även i The Boys.

Desolation Jones (Warren Ellis och J.H Williams III)

Desolation Jones har inga egentliga superhjältekrafter. Hans enda ursprungliga kraft var att vara ett illa omtyckt fyllo anställd av MI6. Hans förmågor som fältagent förminskades avsevärt av att man kunde tvätta bort målarfärg med hans blod, så MI6 ansåg honom vara en perfekt kandidat för ett nytt super-agent program.

Vad som följde var en våldsamt upphottad version av de klassiska scenerna i A Clockwork Orange. Jones pumpades full med kemikalier som förhindrade sömn under ett helt år, samtidigt som han matades med våldsamheter, brutal verklighet och misärfakta. Det som kom ut ur sjukhuset var en man helt obrydd av smärta, våld och död.

Nu lever Jones som pensionerad fältagent i Los Angeles. Staden är i hemlighet en slags anstalt där föredettingar har tillåtelse av sina respektive myndigheter att leva, så länge de inte reser utanför stadsgränserna. Staden är full av märkliga ex-agenter som utsatts för olika medicinska ingrepp. En kvinna som skulle ha blivit den perfekta honungsfällan för män fick istället motsatt effekt, och nu radierar hon feromoner som väcker intensiv rädsla och hat i alla människor omkring henne. Förrutom Jones då, som blev inkapabel att känna dessa känslor efter att ha upplevt döden ett år i sträck. En annan av Jones vänner behöver bara äta en gång per kvartal. När han gör det måste han dock konsumera obscena mängder rått kött. Han brukar således trycka in ett par metallproteser i munnen och besöka närliggande kohagar när det knorrar i kistan.

Den här sortens “superkrafter” är vad som erbjuds i Desolation Jones. Vrickade medicinska experiment. Det finns inget original-GTA som skulle gå upp mot att få undersöka den här versionen av Los Angeles i sandbox-form. Uppslagen för spelmoment är fler än man kan räkna till i en stad där avdankade agenter och livsfarliga hemligheter lurar i varje vrå.