Jag har en djup hatkärlek till Paradox. Jag kommer alltid att älska dem för att ha skapat Europa Universalis-serien, men mellan släppen av nya delar i den underbara serien öser de ur sig diverse strategispel av olika slag – ofta mycket mediokra titlar, men ibland guldkorn som Magicka. Så, ni kan ju gissa hur taggad jag var när jättefarbrorn Henrik Häägg lät meddela att jag skulle recensera Paradox senaste släpp – Warlock: Master of the Arcane.
Så, nu är jag tillbaks i Ardania – en high fantasy-värld som aldrig blir pretentiös, men aldrig heller speciellt intressant. Den känns mest som en fantasilös ursäkt för spelen som utspelar sig däri. Jag drar en uttråkad suck, förbannar Henrik Häägg och låter lidandet börja.
Till skillnad från min senaste eskapad i Ardania är detta ett turbaserat strategispel på samma skala som Civilization, fast med ett mycket förenklat system som fokuserar mer på krigföring än förnämnda spel (i Civ-spelen kan man ju erövra världen helt fredligt). Resurshanteringen är annorlunda och det strategiska byggandet, samt micromanagement, som är Civ-seriens signum är såpass förenklat att det nästan lyser med sin frånvaro. Även om det är rätt simpelt fungerar det bra, även om man av ren Civilization 4-vana saknar ett visst djup i framför allt byggandet.
En ny sak som denna titel tillför är ett magisystem, som du kan använda för att ge dina trupper fördelar eller förinta dina motståndare med. Det finns en uppsjö olika magier och man får ständigt nya magier genom att forska fram nya sådana, vilket sker i en takt som är precis lagom. Magi har, som kanske märks, en framträdande position och mana utgör den andra resursen, vid sidan av pengar.
Jag blev faktiskt lite chockad av detta spel. Normalt sett brukar spelen som utspelar sig i Ardania vara, i bästa fall, halvdana. I vissa fall så tråkiga att de får Carrot Top att framstå som underhållhande. Warlock: Master of the Arcane visade sig vara ett riktikt trevligt spel, med precis lagom djup och plagiering av Civilization-serier för att vara underhållande och spelvärt. Det är inget mästerverk och är inte framstående på någon punkt – grafik, ljud och hållbarhet är medelmåttig. Det har dock en viss charm och duger gott för många genomspelningar.
Marcus Olsson
Låter ju faktiskt rätt kul det här – men jag kan inte sluta tänka “Tänk om Firaxis gjorde en fantasy-expansion till Civilization V”. Vore riktigt skoj ett tag tror jag.
Förresten så lärde du mig en viktig sak idag, som jag precis satt och funderade på; om ett ord slutar på x, och är i genitiv så lägger man inte till ett “s”. Och språknörd som du är så litar jag på det =)
Niclas de Faire
Nepps, man lägger inte till ett -s om ordet slutar på ett s-ljud. Den formellt korrekta formen, om än något föråldrad, är att sätta ut en apostrof när ordet slutar på -s, -z eller -x (förutsatt att det sista ljudet faktiskt uttalas som ett -s), alltså “Civilization på Paradox’ vis”. Men det är numer allmänt accepterat och av Språkrådet rekommenderat att utelämna både extra -s och apostrofer. Det här är inte riktat till dig personligen, Markus, men jag hoppas att alla som läser detta även kan få in i sin skalle att man ALDRIG har apostrof mellan ett ord och dess genitiv-s i svenskan. ALDRIG! “Civilization på Paradox’s vis” hade inte bara varit fel, utan också gravt förståndshandikappat. Anledningen till att jag inte väljer den mer tydliga och grammatiskt medvetna äldre formen är för att jag inte på något sätt vill bidra till att folk får för sig att den efterblivna anglicismen ‘s som genitivmarkör är korrekt i svenskan.
Slut på dagens språklektion! ;)
Niclas de Faire bloggade nyligen – Civilization på Paradox vis
Lasselelle
Kraid.se, Försvarare av svenskan sedan… När fan startades siten nu igen?
Eller ska man börja från när NDF gick med? ;)
Angående recensionen.
För mig som inte har någon koll alls på deras spel, så var recensionen faktiskt lite faktakort.
Jag har fortfaranhde ingen aning om vad spelet går ut på förutom det nämnda krigandet eller hur spelet faktiskt spelas med mera.
Lite kritik får ni ta!
Niclas de Faire
Nä, nu kommer banhammaren fram för herr Lasselelle! ;)
Visst är den lite faktakort, men jag tyckte att jag ringade in konceptet rätt bra genom att nämna Civ-spelen i tid och otid, för Warlock är verkligen en rak fantasy-klon av Civilization 4. Men visst, jag håller faktiskt med dig, jag kunde nog lagt ut texten lite mer i detta fall.
Holmberg
Håller helt klart med om att det är svårt att inte tänka på Civilization när man ser det här spelet men när jag spelade det inför egen recension så kände jag att det var mycket mer ett rent strategi-spel än vad Civilization är. Det finns tex ingenting om kultur och man behöver inte fundera på hur invånarna i städer trivs osv. Ingen utveckling över tidsåldrar heller…
Utvecklarna Ino-Co har ju gjort några riktigt bra strategispel tidigare… Fantasy Wars och Elven Legacy, och kollar man på dom så känns det lite som att Warlock är en utveckling av dem plus en skopa Civilization för användarvänlighetens skull.
Det har helt klart sina brister, och som CIV-spel är det blekt, men som rent strategi-spel tyckte jag det var riktigt kul och underhållande. AIn tyckte jag var betydligt bätte än Civ V dessutom, men det hänger säkert lite på att det här är mer avskalat i vad den behöver hålla reda på.
Holmberg bloggade nyligen – Magrathea har fått konkurrens