Way back in the day, i den här bloggens begynnelse skrev jag om det svenskutvecklade indiespelet The Journey Down som är ett peka-och-klicka i sann Lucas Arts-anda. Kort därefter intervjuade jag även mannen bakom spelet, Theodor Waern om var idén kom ifrån. I intervjun berättade han hur han höll på med en upphottad version av den första episoden av The Journey Down, med ny grafik, röster, musik och utökad story.
I går plingade det till när ett mail från Theo ploppade in i min inbox. Det var en förhandskopia av spelet och jag var inte sen att installera och köra igång det. När Theo och Skygoblin lovade en snyggare och bättre version av The Journey Down trodde jag aldrig att det skulle se så bra ut eller låta så bra.
Grafiken är helt omgjord i vacker HD med fler och bättre animationer. Pixelgrafiken i den första versionen var en härlig throwback till Monkey Island, Sam & Max och Day of the Tentacle, men nu ser jag ett spel som inte bara tilltalar oss retornördar. Musiken sätter perfekt stämning till spelet och blandar jazz, reggae och afrikanska rytmer. Mitt största orosmoment inför revampen var rösterna. Skulle Bwana och Kito låta som jag trodde? Och hur hittar man bra röstskådisar på en mycket begränsad budget?
Min oro visade sig dock vara obefogad. De allra flesta rösterna är väldigt bra och gjorda med stor omsorg. Visst, där finns vissa som inte är helt klockrena, men huvudkaraktären Bwanas jamaicanska dialekt tröttnar man inte på i första taget.
Så, hatten av till Theodor Waern och alla som arbetat på remaken av The Journey Down, ni har gjort ett sjuhelsikes jobb! Det är min förhoppning att spel som det här kan inspirera andra indieutvecklare att göra liknande grejer. Nu ser jag fram emot episod två, och jag hoppas verkligen inte att det tar allt för lång tid innan jag får fortsätta äventyret.
The Journey Down släpps i maj på PC och Mac och senare i vår/sommar på Android- och iOS-apparater. Är du retromantiker som jag och till spela den första versionen av spelet kan du göra det gratis redan nu.
Niclas de Faire
Jävlar vad trevligt, det här har jag sett fram emot länge! Visst hade jag kanske föredragit att de klämt ut episod 2, men man tager vad man haver!
I maj blir det till att öppna en kall öl, dra ned rullgardinen och njuta av ett riktigt mästerverk. Det är verkligen som en perfekt blandning av Grim Fandango och Monkey Island.
Niclas de Faire
…Och att huvudpersonen ser ut som allas vår Niklas Sintorn vet jag inte om jag ska se som en fördel eller en nackdel ;)
Niclas de Faire bloggade nyligen – En sjuhelvetes ansiktslyftning
Micael
Faktiskt lyckats missa den här titeln helt och blir därför extra glad över att snubbla över det, så tack Niklas. Sen måste jag tillägga lite frågande: Är det bara jag, eller verkar det som att Indie-spelen fått ett bättre fäste (tack vare plattformar som STEAM, PSN och Xbox-live) och tilltala marknaden – OSS GAMERS – mer och mer? Och nog levererar de bara bättre och bättre spelupplevelser? Jag tittar och tänker lite då på titlar som:
* Journey
* From Dust – okej, jag vet att Ubisoft tyvärr fingrade där, så det kanske exkluderar det.
* Trine 2
* Dungeon Defenders
* Bastion
* Magicka
* Hard Reset
* Flower
* Amnesia: The Dark Descent
* Superbrothers: Sword & Sorcery
Och sen har vi då spelet, som jag trodde var ett aprilskämt, men där det fortsatt dyka upp nytt: “Hawken”.
Jaa… Indiemarknaden sätter sina spår i mitt spelhjärta, sanna mina ord.
Niklas Sintorn
Absolut! Indiemarknaden har verkligen exploderat de senaste året! Det är väl liksom alla hipsters ska bli finsmakare och baka surdegsbröd och stoppa sin egen korv, så vågar utvecklare ta ut svängarna lite mer också. Att det blivit mycket lättare att släppa indiespel nu för tiden (med PSN, Steam och XBLA) har ju såklart hjälpt till en hel del också. Nu i och med Kickstarter och andra uppstartsidor är det ju dessutom ännu lättare för utvecklarna att få in pengar utan att behöva tigga från utgivare.
Niklas Sintorn bloggade nyligen – Ett äventyr med rytmen i blodet