Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

De som känner mig vet att jag älskar konvent, spelträffar, gameröl, barcrafts och andra sociala tillställningar för nördar och speltokar. Faktum är att jag gillar det sociala livet i spelhobbyn i allmänhet. Att spel åtnjuts bäst i sällskap av goda vänner är något som är lite av en ledstjärna i mitt spelintresse, oavsett om det är rollspel, onlinespel eller flera galningar som sitter med varsin kontroll.

Som en person som diggar det sociala samspelet har jag skaffat många vänner inom större delen av nördsfären. Majoriteten av dem är unga män och förvånansvärt många av dessa är underbara pågar är singlar. Efter senaste träffen jag var på LevelUp där jag såg gamla par umgås och nya potentiella partners som träffade varandra har jag funderat och disskuterat en hel del vad som egentligen är grunden till och varför så många härliga nördar inte har någon att krama på natten.

Det är inte bara jag som funderar på detta. Dokusåpavärlden har snappat upp på det, i Sverige söker tv-bolag deltagare till lajvare söker fru. För att inte tala om GeekLove, dokusåpan som handlar om speed dating på comicon. Jag tycker att GeekLove är jättevackert, men ser ju klart att poängen med serien är att skratta åt de fåniga nördarna, deras samlingar och cosplaydräkter. Faktum kvarstår att när två mandalorians speed dateade, gick på sin första date och det verkade klicka, fällde jag en tår eller två.

Det verkar som att myten om den ensamma nörden som aldrig kommer att hitta någon är ytterst verklig och att den påverkar oss nördars och våra liv mer än vi tror.

Både i dessa serier och i verkligheten verkar det som att meme’n ”Forever Alone” eller myten bakom den ligger till grunden för mycket. Det verkar som att myten om den ensamma nörden som aldrig kommer att hitta någon är ytterst verklig och att den påverkar oss nördars och våra liv mer än vi tror. Jag känner många som träffat folk på konvent och som funnit kärleken till varandra genom deras gemensamma intresse. Finns det något finare sätt, förutom att rädda någon ur ett brinnande flygplan, att hitta kärleken på?

Några som vet vad jag menar är André och Fanny som just nu sitter fast i ett konvent/spelträff inducerat långdistansförhållande. Jag mötte upp för att få reda på lite mer om hur det var när de träffades.

Chrishka: Så hur träffades ni?
Fanny: Vi träffades första gången på Terebi Gemu’s tv-spelsträff PowerUp sommaren 2011.

Chrishka: Var det där ni blev ett par?
André: Nej, men efter den träffen började vi prata med varandra.
Fanny: Vi bor en bit ifrån varandra så vi höll kontakten via skype, sen träffades vi igen nu på LevelUp, och där blev vi tillsammans.

Chrishka: Det pratas mycket om att gamers och nördar kommer vara ”forever alone”, i min text förklarar jag min tes att det är en myt som kan krossas om fler deltar på träffar och nördiga events.
Fanny: Det tror jag absolut att det stämmer, om man åker på träffar och träffar fler personer med samma intressen tror jag absolut att man kommer (eller att chansen iallafall är större) att man träffar någon annan gamer eller nörd.

Chrishka: Har ni haft tidigare förhållanden? Var det med nördar? Träffade ni dem på konvent?
André: Nope aldrig.
Fanny: Ja, jag har haft förhållande förut och två av dem var nördar. Jag träffade dem dock inte på konvent. Vad jag har märkt är att utanför träffar eller liknande, där “gömmer” folk sitt intresse mer. De är inte så öppna med sitt intresse och det blir därför svårt att urskilja gamers och nördar ur mängden.

Chrishka: Ni bor ju en bit ifrån varandra, kommer det inte bli svårt att bara träffas på träffarna? Eller löser ni det på andra sätt?
André: Haha vi träffas så ofta vi kan, men det är svårt att inte få kramas.
Fanny: Även om Lund och Göteborg är en bit ifrån varandra så råkar det vara väldigt förmånliga tågförbindelser mellan våra städer. Man får utnyttja lov och helger, helt enkelt.

Chrishka: Tror ni att framtida träffar kommer att vara annorlunda eftersom ni nu har en partner på träffarna?
André: Har ingen anledning att Inte gå på dem, innan kan det ha varit liksom… hmm jag kan ju gå eller så kan jag stanna hemma, nu är det mer… FÅR TRÄFFA FANNY!!!
Fanny: Jag vet inte om det kommer ändras egentligen… Eller, lite kanske. Det kommer nog bli mer som att man är en enhet som går på träffen istället för att det är två individer som går. Det gör mig dock inget, för samtidigt som man kanske missar vissa grejer på träffen får man uppleva annat. Man får se det som ens partner gör på träffen, för även om man har samma grundintresse kan man ha olika “subintressen”, så att säga. T.ex satt jag ju med André när han spelade Magic, något som jag aldrig skulle ha gjort på egen hand.
André: Och jag satt med när Fanny spelade igenom Braid, harry Potter och m Portal 2.

Chrishka: Hur stor roll spelade det att Fanny skulle till LevelUp?
André: Jag hade nog gått dit ändå, men det gladde mig lite att veta att hon skulle dit för att hon är ju en trevlig tös.

Chrishka: Hur stor roll spelade det att André skulle till LevelUp?
Fanny: När jag åkte till LevelUp så hade jag faktiskt ingen aning om att jag skulle åka därifrån med en pojkvän, så att André skulle dit var mest bara… “Åh, vad kul, jag får träffa en som jag träffade i somras!” Det var flera personer som jag kände så för, så jag hade gått även om André inte skulle dit.

Chrishka: Fanny du har ju sagt att det var lite “love at first sight”, fanns det inga känslor hos någon av er innan träffen?
André: Hmm nja kanske lite, men det är väll mer… “Hon är en tjej som är trevlig… kanske ska lära känna henne”.
Fanny: För mig kändes det lite som “love at first sight” eftersom vi egentligen inte umgicks något särskilt på sommarträffen. Jag kom senare till träffen och André åkte tidigare, och det jag egentligen minns av André från sommarträffen är när han och några till tävlade om vem som hade värst allergier. När vi chattade var han en riktigt trevlig kille som jag ville lära känna som vän. Kärlekskänslor fick jag “inte förrän” andra dagen vi egentligen umgicks.

Ibland kanske inte kärleken är stark nog att klara sig i den riktiga världen, ibland kanske personen du träffade på konventet inte är redo för att möta världen tillsammans med någon annan och ibland visar det sig att den underbara personen från träffen egentligen är allt annat än underbar.

Allt är dock inte guld och gröna skogar med konventskärlek eller träffkärlek. Det är inte alltid som det fungerar som du trodde det skulle göra. Ibland kanske inte kärleken är stark nog att klara sig i den riktiga världen, ibland kanske personen du träffade på konventet inte är redo för att möta världen tillsammans med någon annan och ibland visar det sig att den underbara personen från träffen egentligen är allt annat än underbar. Beroende på vad som sker och om det tar slut, hur det tar slut, kan påverka din framtid på träffarna rätt hårt.

Så jag skulle råda folk att försöka ta det lite försiktigt, inte ragga för hårt och inte kasta sig in i något. Finns det något mellan er så kommer det komma, försök träffas och umgås utanför träffarna. Lär känna varandra och se om det finns något du tror ni kan bygga på innan du släpper tyglarna till ditt hjärta helt. Det kan vara jobbigt med folk du varit kär i på träffarna, i synnerhet om er historia fick ett dåligt slut. Men träffarna är fyllda av trevliga människor och det finns många andra att umgås med.

Jag avslutar med frågan varför inte folk tar för sig mer, varför besöks inte alla dessa underbara konvent av fler personer, varför tar inte fler tillfället i akt att umgås utanför den nätbaserade världen? Är det rädsla för att personen skall vara konstig? Alla är vi konstiga på nått sätt, ofta tydligare på nördträffar och spelträffar. Kärleken finns där ute och det finns garanterat en konstig person som matchar din konstiga person, men för att hitta varandra måste ni träffas. Det gäller bara att hitta den rätta, uppföra sig vettigt och vara trevlig. På det sättet kanske ni bägge har någon att kramas med på nätterna i framtiden.