The Last Story är ett rätt gammalt Wii-spel, om man bor i Japan. Äntligen har det översatts och skickats hit till oss stackars européer som tyvärr ofta är rätt svältfödda när det gäller japanska rollspel nu för tiden. Men vilken översättning sen. Riktigt grova brittiska dialekter? Really? Jag är kluven, alltså. Och inga japanska röster har man lämnat kvar på den europeiska utgåvan heller.
Det känns konstigt att efter 10 timmars spelande bara kunna skriva om sin första intryck, men spel av den här sorten brukar ju kunna dra ut på tiden. Hittills har det varit en berg-och-dalbana utan dess like med skyhöga toppar och till synes bottenlösa dalar.
Första timmen: “Action direkt, fan vad gött! Men vilket knepigt stridssystem. Är det rollspel? Eller action? Eller strategi? Hjälp mig, jag fattar inte! Hur många karaktärer har jag i mitt party egentligen? 5? 7? 53? Vilka är de?”
Andra och tredje timmen: “Åh vilken fin stad! Musiken är ju helt underbar! Vad levande det känns, och vad mycket det finns att göra! Va? Belönas jag för att utforska varje litet hörn i staden? HURRA!”
Timme fyra till sju: “Jaha, ut på äventyr ja. Vad handlar det om egentligen? Hur beter sig karaktärerna mot varandra? Det måste vara något absurt japanskt berättarknep, för inte fan beter sig människor på det här sättet! Men okej, jag har åtminstone lärt känna en del av karaktärerna nu, och de verkar ju faktiskt rätt så sympatiska. Men va? Varför är jag här? Varför ska jag döda de här? Bara för att de är fula och gillar lava? Lite mer kontext hade varit fint, tack.”
Timme åtta till tio: “Okej, tillbaka på familiär mark igen, skönt! Massor med valfria sidequests, schyssta uppgraderingssystem för vapen och äntligen har jag börjat förstå mig på stridssystemet som faktiskt inte känns så simpelt som det gjorde till en början. Spökhus, skumma barer, arenor, handla med varor. Hjälp vad mycket det verkar finnas att göra! Men vänta nu, vad hände med huvudstoryn? Vart ska jag egentligen? Jahaaaaa, är det det här spelet handlar om? Ska det behöva ta tio timmar att komma in i vad det egentligen handlar om? Nåväl, nu bär det av på spännande äventyr. Och musiken, den är fortfarande helt fantastisk!
