Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Sportspel är knepiga. Någon som hatar hashtaggen #twittboll kan säkert ändå njuta av några matcher World Cup till NES eftersom det är enkelt, snabbspelat och roligt. Däremot är nog Tiger Woods PGA 12 svårt att pitcha till någon som inte gillar golf. Men hur ligger det till med en kampsport som MMA då? Alla måste väl kunna uppskatta ursprungsformen av kamp? Sport över huvud taget är ju en förlängning av kamp eller strid där ett kaxigt curlingmove eller en slamdunk i basket är en fredligare analogi för en käftsmäll. Borde inte alla kunna uppskatta UFC-spelen just därför?

Svaret är ett genljudande nej. Yukes tredje titel i UFC-serien blir mycket bättre om man har vissa förkunskaper och utöver ett kampsportsintresse också uppskattar UFC som franchise. Efter över ett decennium som MMA-fan känner jag igen precis allt spelet har att erbjuda, men sporten är långt ifrån så ingjuten i folksjälen som fotboll, hockey eller till och med boxning. Även om sporten är på uppgång så har vi en bit att vandra innan alla förstår vad en triangelstrypning lika väl som en vänsterkrok.

Men det är långt ifrån spelets största problem. UFC är hutlöst populärt, har miljontals fans världen över och kommer till Sverige för första gången i April. Det största problemet är att Yukes är förbannat lata. Sedan deras första titel UFC 2009: Undisputed så har serien utvecklats med punkter som exempelvis:

• Man har modellerat och satt in nästan alla fighters under organisationens bannér i spelet, så att du nu kan se exakt samma animationer utföras av 150 tatuerade män istället för 40.

• Joe Rogan, Mike Goldberg och Bruce Buffer har fått spela in nya röstspår för kommentar och presentation. Nu säger de “beautiful right hook!” istället för “Nice right hook!”.

• Nya stats som “footwork”, “ground grapple top” och “ground grapple bottom” som inte gör någon som helst märkbar skillnad.

• Du kan nu ha pinsamt dålig och generisk hissmusik som spelas när din fighter kommer in till ringen. Licenserad musik har bara EA råd med.

• “Minns du tatueringarna din fighter kunde ha i EA MMA-spelet? Nu har vi exakt samma i vårt nya, fräscha spel eftersom vi köpte upp rättigheterna till spelet när vi i vårt sportmonopolets korståg köpte Strikeforce-organisationen”

Listan kan fortsätta ganska länge med “nyheter” som nästan inte ens är DLC-värdiga. Spelets övergripande känsla är precis densamma som för tre år sedan, och jag kunde inte bry mig mindre om nyheterna. Det enda jag uppskattar i UFC Undisputed 3 är PRIDE-läget, där man får besöka den nu döda organisationens glansdagar inför 75.000 åskådare i japanska super-arenor. Annars är det samma hårda svett och hårdrocks-attityd som enligt analysen tilltalar den kraftfulla målgruppen män i åldern 18-35. UFC och utgivarna THQ borde se sig om efter en ny utvecklare som kan ta fram ett nytt sätt att porträttera sporten i spelmediet. Lite fräsigare karaktärsgenerator och gameplay-inventioner som knappt märks är ett blygsamt steg framåt, men att nöja sig med det och släppa spelet för fullpris gör att de genast tar minst fyra steg bakåt.

Och när vi ändå talar om att utveckla sig. UFC och deras president Dana White säger fortfarande att ingen vill se en kvinnodivision i deras organisation, trots att det finns mängder av kända och kompetenta fighters utan snopp därute. Men de får fortsätta harva i småligor med skitlön medan tjejernas enda jobb i närheten av UFC-buren är att svassa runt i underkläder med skyltar. För i helvete, UFC. Sluta genast. Om ni ska envisas med att ha monopol på sporten och uppfattas som en måste ni tillåta alla som vill att tävla i eran organisation. Och ring EA Games och tänd fredspipan. Eran tio år gamla beef står i vägen för det ni gillar mest. Pengar.