Jag spelade Halo första gången hemma hos en kompis. Eftersom jag själv hade Playstation 2 var jag såklart mycket kritiskt inställd till den dära boxen, och dess spel. Men jag fick väl ge det en chans. Det tog inte många kvällar innan vi Co-op:at oss genom hela kampanjen, och det trots att min kompanjon vid upprepade tillfällen blev lite uttråkad och började använda min rygg för prickskytte. Det var en fantastisk upplevelse. Bombastiskt, storslaget och skithäftigt. För mig kunde ingen av uppföljarna riktigt mäta sig.
Jag såg fram emot Anniversary-släppet så mycket att jag knappt kunde sitta still. Många har frågat sig vem återsläppet riktar sig till. Svaret är mig. Spelet är riktat till mig! Ändå var jag lite orolig. Ingen annan kulturform åldras så snabbt som spel. Kanske skulle min gamla kärlek vara fullständigt ospelbar. Jag minns med fasa hur jag försökte spela första F.E.A.R. för första gången, tidigare i år. Spelet kändes obönhörligt gammalt och jag tröttnade redan på en av de inledande banorna. F.E.A.R. kom 2005, Halo redan 2001.
Enkelt sagt: nej, en upphottad version av Halo: Combat Evolved kan inte mäta sig varken grafiskt eller spelmässigt med dagens AAA-spel. Såklart inte. Men med det sagt är det fortfarande ett riktigt jäkla bra spel. Tio år senare. Det har samma brister som då. Mittenpartiet är alldeles för repetitivt för att vara okej, och även om AI piskade motståndet 2001, gör det inte det idag. Men även kvalitéerna kvarstår. Striderna är fortfarande intensiva och häftiga, musiken är fortfarande storslaget bombastisk och berättelsen och universumet känns än idag kittlande.
Grafiken har som bekant putsats upp. Med ett tryck på Back-knappen skiftar spelet mellan originalgrafiken och den nya skruden. Nog tusan är det snyggare alltid. Speciellt ljussättningen har fått sig ett rejält lyft. Men med jämna mellanrum lyser det igenom att det finns ett tio år gammalt spel där bakom. Dessutom kan jag inte låta bli att tycka att lite av estetiken har gått förlorad. En del av de gigantiska forerunner-strukturernas charm var att de var så avskalade. De är helt enkelt inte lika imponerande nu när de är så jäkla plottriga. Men det är bara min gnälliga åsikt.
Jag kan inte förneka att det säkert sitter ett par retroglasögon mellan mig och skärmen. Halo är ett av mina allra trevligaste spelminnen. Men även om man skalar bort det finns det fortfarande ett bra spel i Halo. Om man missade det när det begav sig, eller känner för att återuppleva de där första stapplande stegen på ringvärlden är Halo: Combat Evolved Anniversary definitivt värt att lägga vantarna på.
