Årets 4:e bästa spel

fyra

Då var det dags för årets fem absolut bästa spel. Det har inte varit lätt att sålla ut endast 5 spel då detta år har bjudit på så jäkla många bra spel. Som ni ser bland våra recensioner har vi nästan gett alla spel en fyra i betyg, känns nästan lite pinsamt, men o andra sidan så blir spelen bara bättre och bättre. Efter en sammanslagning av alla Kraid-skribenters röster så blev årets fjärde bästa spel följande.

Årets 4:e bästa spel

GEARS OF WAR 3 // Med sin trea tog Epic allt som varit bra i de tidigare spelen och pefekterade det fullkomligt. Kampanjen var perfekt och online lyckades underhålla till och med en singleplayer-enstöring som jag. Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga. Tyckte man om ettan och tvåan så älskar man trean. Så är det. Punkt. // Linus Svensson

EPIC gör sitt namn rättvisa med tredje och avslutande delen i Gears of war-trilogin. Gears of War 3 är allt som inte ettan och tvåan är. Multiplayern har aldrig varit vassare med nya lägen man aldrig tröttnar på, kampanjen har en story som berör ända ner i tårna och huvudkaraktären Marcus Fenix är lite smutsigare, lite argare och lite sårbarare. Att sätta punkt för en serie såpass populär som denna kan inte ha varit lätt för epic, men oj va dom lyckas bra! Förhoppningsvis kommer det en uppföljare i form av en prolog eller alternativ story med andra karaktärer. Jag vill ha mer! // Henrik Häägg

Det är inte helt ovanlig att saker som händer på en tvskärm får mig att gråta, ibland även tv-spel. Det är inte heller ovanligt att jag skriker åt tvn eller att jag skrattar. Det som är lite sällsynt är att jag gör alla sakerna åt samma historia. Gears of War 3 binder ihop historien om Marcus Fenix, hans kamrater och antagonister på ett sätt som uppväger bristerna i de tidigare spelens story. Det är ett spel fyllt av känslor och många gånger fick vi pausa för att samla oss från att skratta eller gråta för mycket för att kunna hantera kontrollen. För mig är det klart ett av årets bästa spel och borde vara mycket högre upp på listan. // Chris Jonasson