Det var nästan 20 år sen jag såg min första Space Marine-figur, det var kärlek vid första ögonkastet och även om mycket har hänt med dessa soldater sedan dess så finns min kärlek till dom kvar. Därför blev jag alldeles varm när jag fick reda på att det skulle komma ett brutalt actionspel med mina rustningsklädda vänner.
Historien utspelar sig på planeten Graia, en sk. Forge World, hela planeten är en enda stor fabrik för jättelika stridsmaskiner som kallas för Titans. Orker har invaderat Graia för att ta kontroll över dessa maskiner och det är nu upp till tre Space Marine att stoppa orkerna för att bana väg för resten av imperiets trupper. I rollen som Captain Titus anländer du till planeten på ett minst sagt udda sätt i öppningsuppdraget som sätter tonen för hela spelet. Väl nere på marken möter man upp med sin två kamrater och den verkliga striden kan börja.
Space Marine har inget cover-system, istället är stridssystemet utformat så att man slipper hålla tillbaka eller gömma sig och man återfår sin hälsa genom att slakta sina fiender på mer eller mindre kreativa sätt i närstrid. Till sin hjälp har man flera olika vapen, både skjut- och närstridsvapen, och ju längre spelet går desto fler vapen och färdigheter får man tillgång till. Detta gör att spelet inte hinner bli enformigt eller långtråkigt. Om jag blir tvungen att klaga på något så är det nog att ibland kan det vara lite väl långa transportsträckor, men jag antar att det är för att man ska få en känsla för hur sjukt stor den här fabriken egentligen är. Spelet hade gärna fått vara längre också, mycket längre.
Avslutningsvis säger jag att Space Marine är ett bra spel, ett riktiga bra spel, kanske t.o.m. årets spel! Känslan när man får ett Jump Pack och sin Thunder Hammer kan knappt beskrivas, trots att man är långt ifrån odödligt känner man sig så gott som ostoppbar. Det är som en pojkdröm som har gått i uppfyllelse, äntligen kan man uppleva hur det är att som genmanipulerad supersoldat stå där på slagfältet och vara universums sista hopp.
Niklas Sintorn
Nu blir jag riktigt sugen på att prova det här! 40K är ju verkligen tonårsnostalgi på hög nivå!
Niklas Sintorn bloggade nyligen – Spelat: Warhammer 40k: Space Marine
blutt
Det känns ju som att man borde ladda hem demot iaf! :)
blutt bloggade nyligen – Spelat: Warhammer 40k: Space Marine
Quid
Klart ni ska testa demot, även om jag inte riktigt tycker spelet kom till sin rätt där :)
Quid bloggade nyligen – Årets spel?
Ina
Jag blev inte övertygad av demot, men alla pratar ju så gott om spelet! Full pott här liksom…
Iofs vet jag ju att jag inte alls lägger ner nån… “känsla” i demos. Jag spelar sällan klart dem ens en gång, mest för att det känns så menlöst när det ändå knappt innehåller nåt osv. Så jag borde nog plocka upp det här sen ändå…
“äntligen kan man uppleva hur det är att som genmanipulerad supersoldat stå där på slagfältet och vara universums sista hopp”
JAG VILL! :P
nindotcom
Men herrejävlar, här surfar man recensioner av Space Marine, och vem stöter man på? :D
Hampe
Lirade igenom det häromdan och var glatt överraskad! En jävla massa cutscenes men annars så var det fett! Jag tyckte längden var helt ok, det tog runt åtta-nio timmar att dra igenom det på svåraste. Det bästa var att det aldrig var tråkigt!
Synd att blodet försvinner från rustningen bara, annars hade det varit ännu läckrare. Och jag saknade en massa sköna one-liners från min kapten, det var bara när jag dog som citat från codexen drogs upp. Jag vill ju höra förgörande kommentarer som “ruthlessness is the mercy of the wise” etc!
4 muggöron av 5 möjliga!
mrDjuric
Jag tyckte storydelen var seg i början och samma sak återkom hela tiden. Men jag gav det en chans och det blev bättre efter ett tag. Multiplayerdelen är grymt, gillar tyngden i vapnen och figurerna och att man inte behöver springa fram och melee:a nån utan kan stå flera hundra meter bort och ösa på med sin tunga bolt. DAM DAM DAM DAM DAM DAM DAM!!
Bra shit :D