Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Unga pojkar som gör allt för att rädda unga flickor. Storslagna miljöer och minimalistiskt berättande. Ett fokus på det konstnärliga och känslomässiga snarare än stora vapen och actionspäckat gameplay. Så såg det ut när Ico och Shadow of the Colossus släpptes till Playstation 2 för en herrans massa år sedan. De två odödliga klassikerna är tillbaka i en maffig HD-utgåva till Playstation 3, men är bara till hälften ännu bättre än förr.

För dig som missade Ico och Shadow of the Colossus för tio respektive fem år sedan är de till dags dato de enda två spelen som studion Team Ico lanserat. Teamets regissör, Fumito Ueda, hyllas ofta för att spelen är grandiosa och minimalistiska på samma gång. Både Ico och Shadow of the Colossus handlar om unga män som på olika sätt ska rädda späda försvarslösa kvinnor. I Ico ska pojken Ico hjälpa flickan Yorda ut ur palatset där de båda sitter fängslade. I Shadow of the Colossus försöker hjälten återuppliva en redan avliden flicka genom att ha ihjäl ett antal kolosser. Utan att göra någon genusanalys av spelen kan vi åtminstone lätt konstatera att starka, självständiga kvinnor lyser med sin frånvaro.

Den största nyheten i nysläppet av Ico och Shadow of the Colossus är såklart grafiken. Världarna i Team Icos första två spel är om gjorda för att blåsas upp i hög upplösning på en stor skärm. Framför allt Shadow of the Colossus med sina vidsträckta öde slätter blir kolossalt imponerande. Det avsevärt äldre Ico känns tyvärr inte längre lika imponerande och njuter inte lika fullt ut av HD-uppgraderingen även om det helt klart ser fint ut.

Den andra nyheten i och med flytten till Playstation 3 är trophies. Nu för tiden är det självklart att alla spel ska ha achievements eller trophies, men faktum är att det inte passar alla spel. Den här Blueray-skivan hade klarat sig mycket bättre utan dem. Jag kan inte tänka mig att Uedas visioner av spelen inkluderade att rutan “You have earned…” skulle dyka upp med ett pling när det är som mest stämningsfullt.

När man släpper två spel av samma utgivare på samma skiva är det omöjligt att inte jämföra de två.

När man släpper två spel av samma utgivare på samma skiva är det omöjligt att inte jämföra de två. Speciellt inte när temat och känslan i båda spelen är såpass lika. Det här är också Ico & Shadow of the Colossus HD Collections största svaghet. För hur fantastiskt Shadow of the Colossus än blir i den nya versionen blir det för mig plågsamt uppenbart hur gammalt Ico egentligen är. Det var unikt på sin tid, men i dag känns det mer som en axelryckning. Tilläggas bör dock att jag spelade Shadow of the Colossus några år efter det kom, men jag gav mig i kast med Ico för första gången i och med denna version. Men det bör inte spela någon roll. Samlingen är släppt för att folk som missade spelen första gången ska ha en chans att njuta av dem. Men jag njöt inte av Ico. Där hände liksom ingenting. Jag hoppades på en djup story som berättades med subtila medel och intressant gameplay. Men nej, jag sprang igenom spelet och var sur på Yorda som inte klarar av att ens torka sig i röven själv utan hela tiden måste hållas i handen.

Känslan av ha den ödsliga, utsträckta världen framför hovarna på hästen som i full galopp sätter kurs mot nästa gigantiska koloss är helt enorm!

Shadow of the Colossus däremot. Åh, så fantastiskt det är! För mig försökte Ueda förmedla något speciellt i Ico, men kom inte ändra fram. Det lyckades han dock med bravur i Shadow of the Colossus. Känslan av ha den ödsliga, utsträckta världen framför hovarna på hästen som i full galopp sätter kurs mot nästa gigantiska koloss är helt enorm! Spelet får mig också att tänka mycket mer än Ico. Vad har hänt med pojkens käresta? Hur dog hon? Varför vill gudarna att han ska ha ihjäl kolosserna? Vad har pojken för rätt släcka livslågan hos 16 oskyldiga varelser för att kunna väcka upp flickan? Plötsligt befinner jag mig i ett dilemma och det är med vemod jag sätter svärdet i koloss efter koloss och ser livet spruta ur den i en kaskad av svart blod.

Ico & Shadow of the Colossus HD Collection hade känts bättre om det hette Shadow of the Colossus HD och att Ico var ett litet spel man fick med på köpet. Nu är det inte så, utan båda spelen får lika mycket plats och Ico drar med sig sin spirituella uppföljare ner från de riktiga toppbetygen.