Eidos Montreals mycket efterlängade prequel till ett av de mest omtyckta och hyllade PC-spelen någonsin, Deus Ex, har äntligen kommit efter en ovanligt lång utvecklingstid – och det är ett spel värdigt namnet, minst sagt.
I Deus Ex: Human Revolution tar du dig an rollen som Adam Jensen, säkerhetschef hos Sarif Industries, en av världens största tillverkare utav mekaniska och elektroniska människodelar (allmänt kallade för “augmentationer” i spelet) som förbättrar livsvillkoren hos människor med dysfunktionella kroppsdelar, eller helt enkelt ger människan nya och bättre förmågor.
Spelet öppnar upp med att Sarif Industries blir utsatta utav en terroristattack från en anti-augmentationsgrupp, en attack som lämnar Adam dödligt sårad. Han blir omgående förd till operationsbordet där han genomgår en operation som förvandlar honom till hälften maskin.
Det är här en utav Deus Ex allra bästa delar tar vid; storyn. Storyn är djup och komplex, men utan att kännas osammanhängande som i många andra spel. En unik faktor med den här historien är att det är Adam Jensens historia berättas, det är han som vill söka svar på vad det var som hände i terroristattacken – och varför han fick genomlida den förvandlingen han gjorde. Detta får anses som en stor skillnad ifrån många andra spel där målet ifrån början är att rädda världen ifrån något hot.
Utvecklarna behandlar dig som en tänkande, smart och kapabel person.
Som sagt så är storyn väldigt komplex, så en del hål i historien kan det tyckas vara till en början – men börjar man nästla i den, läsa alla hundratals e-mails (genom att hacka sig otaliga datorer) och genomför alla sidouppdrag så klarnar det mesta upp, samtidigt som man inser att utvecklarna måste haft en enorm storyboard för att planera ut allting.
Deus Ex är en hybrid mellan tredje- och förstapersonsperspektiv. Vanligtvis så visas allting i förstaperson, men när du tar skydd bakom en låda, bakom ett hörn eller liknande så byts det snabbt över till tredjeperson. Ett system som fungerar fantastiskt bra, detta gör att man har full kontroll över Adam i de situationer där fienden absolut inte får upptäcka dig. Gällande att bli upptäckt – Deus Ex kan spelas hur man vill. Vill man spela spelet som en FPS så är det fullt möjligt, du kan packa på dig så mycket vapen du kan och skjuta första bästa fiende du ser. Eller så kan så kan du vara gömd och plocka av fienderna en efter en, eller bedöva dem på avstånd med ett bedövningsgevär. Att hålla sig så gömd som möjligt är faktiskt att föredra, för om man fastnar i korselden från fiender så tar det inte många sekunder innan man är död, samtidigt som ammunition kan stundtals vara svårt och dyrt att komma åt.
Genom spelet så kommer man att få besöka en rad olika platser i världen, bland annat Montreal, Shanghai och Detroit. Utvecklarna har här verkligen lyckats med att få platserna att stå ut i från varandra, både visuellt, politiskt och vad folk tycker om augmenterade människor. Några utav städerna erbjuder stora ytor som man fritt kan utforska och genomföra sidouppdrag, medan några är mer slutna och ett enda uppdrag utförs – dessa uppdrag är dock som regel väldigt stora.
Uppdragen kan i många fall utföras i den ordningen som man själv vill, och det händer inte allt för sällan som man råkar snubbla in på ett uppdrag som man skulle bli tilldelad längre fram i spelet. Det här är också ett utav spelets alla styrkor, utvecklarna behandlar dig som en tänkande, smart och kapabel person. Du har fria händer att utföra det du vill, och i många fall i den ordningen du vill – du behöver inte tilldelas fem olika markeringar på kartan för att du ska kunna göra något, utan utvecklaren litar på att du faktiskt kan komma fram till hur du ska lösa och t.o.m. tilldelas en uppgift själv.
En annan stor del utav spelet där du själv får göra ett val är hur du ska spendera dina “Praxis points”, som används när du ska uppgradera dina augmentationer. Du har helt fria händer att specialisera dig på det du vill, vara sig det är att kunna se genom väggar, tåla mer skott, bli en duktig hackare eller att kunna bli osynlig. Dessa Praxis points delas ut ganska sparsamt till en början, så det gäller att spendera dem på hur du vill, eller skulle vilja kunna spela.
De här valen, storyn och friheten gör att Deus Ex: Human Revolution inte är för alla. För trots att man kan spela det som en FPS, så är det ändå nästan så långt ifrån ett Call of Duty som du kan komma. Och trots att spelet innehåller en väldigt stor frihet, så delar det inte mycket exempelvis Fallout 3. Deus Ex är något annat.
Mycket kan sägas om Deus Ex: Human Revolution – jag väljer att säga att det är bland de bästa, smartaste och djupaste spelen jag har spelat de senaste åren.
Tommy Håkansson
Jag tyckte storyn var lite väl spretande och fragmentarisk. :( Påminde mig mycket om asiatiskt spelberättande. Visst går det utmärkt att bara ignorera allt runt omkring, och fokusera på berättelsens ryggrad, vilket jag gjorde. Men det var många karaktärer och händelser som kändes onödiga, och som rörde till saker onödigt mycket. Men då ska jag såklart erkänna att jag inte läste igenom alla mail, och inte grävde ner mig själv i storyn. Och det är väl bra att spelaren själv kan välja hur mycket involverad man ska vara, och kunna avnjuta storyn vad man än väljer.
Tommy Håkansson bloggade nyligen – Karaokerecension: El Shaddai – Ascension of the Metatron
Marcus Olsson
Jo, precis. Jag älskade mailen då de berättade så mycket mer om människorna i världen. Gillade dem också då det nästan fanns helt separata sidoberättelser, att man kunde dra kopplingar mellan olika människor på olika arbetsplatser endast genom deras mail.
Sedan förstår jag med att de inte är för alla. Fallout hade ju t.ex. också väldigt mycket text att plöja igenom, något som jag sällan gjorde.
David Grundström
Håller verkligen med om slutklämmen där, mitt första “full pott” i betyg också!
David Grundström bloggade nyligen – Davids högst subjektiva recension av Deus Ex: Human Revolution
Niklas Sintorn
Jag älskar verkligen det här spelet än så länge. Dock skulle jag omöjligt kunna ge det en femma eftersom jag tycker att första spelet i serien är vassare på alla plan utom det grafiska. Synd att Warren Spector lade ribban så högt att den blev omöjlig att ta sig över, Patrik Sjöberg-style.
Niklas Sintorn bloggade nyligen – Spelat: Deus Ex: Human Revolution
Marcus Olsson
Jo – men om jag ska vara helt ärlig är nog 50% utav det nostalgi. Dessutom så tycker jag att ett spel ska recenseras när det står på egna ben, inte jämföras med konkurrenter eller föregångare.
Sedan får alla tycka som de själva vill – så klart =) Motiverar bara min sällsynta femma.
Niklas Sintorn
Du gör helt rätt som sätter en femma om du känner för det :) Men det är dock inte nostalgi jag skriver utifrån. Jag spelade igenom första spelet så nyligen som för ett halvår sedan, och det var precis lika bra, om inte bättre, som första gången jag spelade det. Det spelar på alla mina strängar helt enkelt, vet inte varför ;)
Niklas Sintorn bloggade nyligen – Spelat: Deus Ex: Human Revolution
Marcus Olsson
Gött =) Borde också kanske lägga in det på burken och spela om det?
Och ett tips till dem som gillar orginalet – vänta tills efter eftertexterna i Human Revolution, en väldigt kort sekvens, men väl värd väntan ; )
Henrik Häägg
http://youtu.be/6bUjJr5Jc6o?t=17s
Eller vad?? ;)
Henrik Häägg bloggade nyligen – Spelat: Deus Ex: Human Revolution
Marcus Olsson
Nu hänger jag inte med? =)