Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

År 1900 visades den ryska träsnidaren Sergej Maljutin upp sina matrjosjkadockor på världsutställningen i Paris. Där vann den bronsmedalj i kategorin leksaker och fick sitt stora genombrott. Elftielva år senare, med hobernas sätt att räkna, tog Double Fine, med Tim Schafer i spetsen, dockan och gjorde något underbart av den.

Charlie, minstingen i familjen Blackmore har ett problem. Alla hans syskon har nämligen blivit kidnappade av den onde industrimagnaten Baronen och satts i barnarbete på diverse atlantångare, luftskepp och tåg. Där skyfflar de kol, svabbar däck eller något annat ytterst barnovänligt. “Så kan vi ju inte ha det”, tänker lille Charlie och ger sig ut för att rädda familjen ur Baronens klor. Till sin hjälp har han, tja, alla helt enkelt. Charlie har nämligen förmågan att ta över de andra matrjosjkadockornas kroppar och använda sig av deras förmågor för att lösa de pussel och utmaningar som krävs för att rädda sina syskon.

Utöver utmaningarna som krävs för att komma vidare i spelet, som går att klara på en uppsjö olika sätt, innehåller Stacking massvis av unika dockor att samla på sig och lång lista med olika hyss man kan hitta på för den som gärna samlar på sig gamerscore/trophies. Det kan vara allt från att ge fem mimare en dansk skalle eller fisa på tio fisförnäma damer. Humorn är alltså som vanligt inget som Double Fine tummar på, även om temat är något så hemskt som barnarbete.

Det är ren glädje att studsa runt i de olika dockorna på banorna som är proppfyllda med saker att göra, och jag fann mig själv strosandes runt i vartenda litet skrymsle och vrå för att hitta hemligheter. Tidsperioden, industrialismen, och grafiken är helt underbar att spela i. Musiken och mellansekvenserna låter och ser ut som gamla stumfilmer och eliminerar effektivt det sedvanliga suget efter karaktärsröster.

Double Fine fortsätter helt enkelt att leverera kvalitetsspel av rang. Att köra på småspel i hundrakronorsklassen känns helrätt då det inte svider så mycket i plånboken att prova på deras smått udda koncept. Efter Costume Quest och nu senast Stacking börjar jag dock bli sugen på att se nästa “fullängdare” från en av mina absoluta favoritutvecklare. För min ända invändning mot Stacking är att det kort och gott är lite för kort, man får liksom inte riktigt nog av det goda känns det som.