Nu jävlar är det dags


Bland många podcasts, bloggar och spelsiter råder det just nu stor Dead Space 2 iver, detta “skräckspelens skräckspel“… Eller hur var det? Sanningen är ju den att när det väl kom till kritan nådde aldrig spelet upp till den skräcknivå många förväntat sig. Själv hatar jag att bli skrämd, så jag led väl inte förfärligt mycket utav detta. En sak jag dock lider utav är detta ständiga jämförande med det svensktillverkade Amnesia: The Dark Descent.

Jag förstår varför alla gör det, Amnesia är helt enkelt skräckspelens Gudfader och sedan jag läste Niclas recension av spelet har jag försökt hålla mig så långt borta från Brennenburg Castle som möjligt. Men nu går det inte längre, jag kan inte längre gömma mig från dess existens och storhet. Jag MÅSTE bara spela igenom det, även ifall det skulle betyda sudden heartfailure.

Busig och jävlig som jag är så har jag faktiskt redan börjat spela. Har väl kommit drygt 1-2 timmar in i spelet och Dead Space 2 känns som rena rama My Litte Pony i jämförelse. Aldrig i ett spel har rädslan varit mer påtaglig, detta känns ju förfan äkta. :( I samband med att jag börjat spela Amnesia köpte jag även ett par nya hörlurar. Det känns som om det va ungefär det dummaste jag gjort, så istället kommer jag använda mina 15 år gamla PC-speakers med sprängd diskant.(eller inte haha)


För att bevisa dess hemskheter så kommer jag genom det härliga äventyret spela in mig själv utan att jag vet det. Har redan lyckats få till ett riktigt roligt litet klipp där skype failar mitt i dramatiken när taket rasar in och min polares smurf-röst skrämmer skiten ur mig.

OBS skulle Kraid.se helt plötsligt ligga nere betyder det att jag hamnat i koma vilket därefter resulterat i obetalda webhotellsfakturor.