Mitt emot Karl XII vid förhandlingsbordet sitter Peter den store med en ilsken min. Karl ler hånfullt mot honom och påpekar att krigsskadeståndet för Rysslands misslyckade invasion av de baltiska provinserna inte är tillräckligt högt. ”Nog satan skolom vi hava ock Ukraina som compensation för edra övergrepp mot konungariket Sverige!”. Peter suckar djupt och blir kungariket Sveriges underdånige vassal. ”Historiskt inkorrekt!” sitter du kanske och tänker. Visst fan är det det! Det här är Europa Universalis!
Ända sedan Svea Rike har jag varit barnsligt förtjust i storskalig historisk strategi. Att bygga ett framgångsrikt imperium och krossa sina fiender är bland det mest tillfredställande man kan uppleva i ett spel. Därför blev jag så glad att jag nästan glömde slaget vid Poltava, när jag fick höra att vi fått ett recensionsxemeplar av den nya expansionen till Europa Universalis 3, närmare bestämt Divine Wind.
För er som inte är bekanta med Europa Univeralis-serien, så är det strategi i samma anda och skala som Civilization-spelen, fast i realtid och med långt större historisk korrekthet. Bortsett från att man måste välja en stat som existerat i verkligheten, kan du utveckla ditt rike precis hur du vill. Vad sägs om att skippa deltagande i Trettioåriga kriget och istället satsa på en svensk erövring av Nordamerika? I kombination med de oändliga möjligheterna till micromanagement är det anledningen till att det är den i mitt tycke bästa, och nördigaste, strategiserien någonsin.
Som namnet, Gudomlig vind (kamikaze på japanska), avslöjar tillåts man i denna upplaga axla rollen som japansk krigsherre. Det är självklart inte den enda nya staten man kan leda till världsherravälde eller fördärv, ett flertal nya kungadömen, grevskap och republiker (m m) är spelbara. Det nya är att du kan börja som vilket land som helst, när som helst. Fokus ligger dock på Japan och Kina, de har till och med fått unika statsskick (shogunate och celestial empire). De erbjuder spelsätt som visserligen inte är unika, men uppmuntrar en att anta andra spelsätt än man gör med de europeiska stormakterna. Medan Kina bäst hanteras genom expansion och handel, sköter man Japan genom löjliga småintriger med de andra japanska kungadömena, hedersfixering och krigarkult. Visst, så har man kunnat spela sedan första delen i serien, men dessa två länder är verkligen anpassade för dessa härskarmetoder. Med detta följer även att varken Japan eller Kina längre är skräpstater man erövrar hur lätt som helst.
Därutöver är det inte så mycket nytt denna gång, bortsett från lite småtweaks och korrigeringar, Det är riktigt bra och håller i all evighet, om man gillar konceptet. För mig, som både historienörd och skrivbordsgeneral, är det en ändlös orgasm. EU3: DW väcker verkligen den nationalromantiska delen av mig, som jag fått från Herman Lindquist och Olof Svedelid. Divine Wind är riktigt, riktigt bra. Det innehåller dock lite för få nyheter för att med rätta kunna kallas en expansion. Det finns redan mods som gör allt DW gör och mer därtill, med den lilla skillnaden att de är gratis. Har du aldrig förut spelat Europa Universalis-serien, är det här ett ypperligt spel att börja med. Har du redan spelat trean och alla dess tidigare expansioner, finns här inte så mycket nytt att hämta. Men å andra sida är du i sådana fall troligen ett såpass stort fan att du inte kan låta bli att införskaffa även denna upplaga.