Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Fem år har det gått sedan sist, men Firaxis lyckades till slut klämma ur sig del fem i den smått episka Civilization serien. Världsherravälde har aldrig varit så vackert, och stridssystemet är bättre än någonsin. Men avsaknaden av några av mina favoritdelar i de tidigare spelen och en uppenbar anpassning till nya målgrupper får denna garvade civilizationfantast att rynka på näsan.

År 1991 var jag 7 år gammal och inte direkt någon hejare på engelska. Men inte stoppade det mig från att bli helt förlorad i det fantastiska spelet Sid Meier’s Civilization. Med intränade kortkommandon och en stor upptäckarglädje som enda vapen lyckades jag efter några månader vinna en maratonmatch genom att vara den första av nationerna som tog sig ut i rymden. Sedan dess har Sid Meier spelen (Civilization, Colonization, Alpha Centauri, Pirates!) hänfört mig med varenda ny release. Civilization nummer fem är inget undantag, men tyvärr har denna spelsol fler mörka fläckar än de tidigare upplagorna.

Enligt mig är bästa sättet att testa ett nytt Civilization spel att köra igång en maratonmatch på största möjliga kartan med massor av deltagare. Sagt och gjort. Det första jag slås av är grafiken. Som jag nämnde tidigare har världsherravälde aldrig varit så vackert, och världen känns mer levande än någonsin tidigare med vackert animerade enheter och ett landskap som känns riktigt realistiskt. Övergången till ett hexagonalt rutnät känns också väldigt fräscht. Världsherravälde har dock heller aldrig varit så krävande som i Civilization V, och jag dras ständigt med riktigt låga framrates utan att spela på speciellt höga grafikinställningar.

Något som visar sig tidigt är Firaxis försök att attrahera en ny målgrupp genom att fokusera enormt mycket mer på krig än i de tidigare spelen. Teknologiträdet känns simplifierat, och man har valt att helt och hållet slopa religion och statsskick och istället ersatt det med något som kallas Social Policies som fungerar lite som ett slags perks för din nation. Också diplomatisystemet har fått sig en törn och känns inte lika omfattande som tidigare. Det känns lite som att man förhandlar med ett gäng småbarn i sandlådan som ska ta till knytnävarna så fort de inte får som de vill. Detta var inte direkt vad jag hade hoppats på, då jag när jag spelar Civilization helst vill vinna genom teknologi, kultur eller diplomati, något som nu inte känns alls lika roligt längre.

Även om strid inte är det jag helst sysslar med i Civilization spelen så måste jag erkänna att Firaxis lyckats riktigt bra med stridssystemet den här gången. Man fokuserar nu mindre på ett stort antal enheter och mer på taktik, användandet av terräng och rätt enhet mot rätt fiende. Nu fungerar till exempel pikmän mycket bättre mot hästar än tidigare. Om det är tack vare stridssystemet eller om det är Firaxis försök att locka nya, stridslystna målgrupper vet jag inte, men AI:n är enligt mig på tok för aggressiv. Vad hände med att respektera ett land som är helt överlägset ekonomiskt och teknologimässigt? Näe, bara för att de andra länderna har fler enheter än dig, så ska de tvunget attackera. Detta gör vinst med något annat än världsdominans ännu svårare.

Jag får känslan av att man nästan tappat all tilltro till spelare som inte vill kriga. Visst, det är mysigt att titta på när ens arbetare bygger gruvor och plantager runt Moskva och bara trycka next turn gång på gång, men lite mer action vill man ändå ha. Vill man inte kriga finns det helt enkelt alldeles för lite att göra. Inte ens skatter och forskningsbudget kan man pilla med längre. Visst kan man lyckas få ens nation att producera en eller annan så kallad great person som adderar lite till spelet med sina speciella färdigheter, men den lyckan är tyvärr kortvarig.

För den som älskar att kriga till sig makt och inte vill något hellre än att krossa obetydliga nationer under sin stålhättebeklädda känga är Civilization V ett helt lysande spel. Tycker man, som jag, bättre om fredliga lösningar med diplomati, teknologiutveckling och kulturella framsteg finns det helt klart bättre spel i serien, speciellt tvåan och fyran. Jag kan hittills ha låtit lite väl negativ, men Civilization V är långt ifrån ett dåligt spel. Det är bara det att man tagit ett steg bakåt från vad som var ett näst intill perfekt spel.