Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

För mig personligen passar låtlistan i Warriors of Rock som båten i hamnen, eller kanske bilen i garaget. Handen i handsken eller som sno……. Ja ni fattar säkert! ;) Min uppväxt har helt enkelt innehållt sjukt många kilo hårdrock, och vad är då inte mer passande än låtar som tex Pantera – Im broken, Slayer – Chemical Warfare och Slipknot – Psychosocial?

Fenomenet plastgitarr är något som varit sjukt populärt i över fem år på alla våra fester och hemmakvällar. Sedan första spelet släpptes 2005 har serien totalt sålts i över 25 miljoner exemplar och har genererat över 2 miljarder dollar (ca 13.3 miljarder svenska kronor). Det finns ju ingen tvekan om att Activision gjorde ett kap när dom köpte rättigheterna till varumärket 2007, men hur lång tid de kan fortsätta släppa i princip samma spel med olika låtar?

För hur man än vrider och vänder på det, så är själva spelmomentet fortfarande exakt likadant sedan första Guitar Hero. Den största förändringen skedde i GH: World Tour där man lagt till trummor och mic med samma grundprincip som gitarren, vilket givetvis gav en rejäl boost för serien, men nu känns det lite som att dom står och stampar på samma ställe utan att riktigt komma loss.

Det sjätte spelet i huvudserien är släppt, Guitar Hero: Warriors of Rock och jag kan känna att det har en aning krystad och naiv framtoning. Jag som en stort fan utav serien går på deras grej varje gång, i tron om att nästa spel kanske har det lilla extra som gör att jag får återuppleva den rockstar-känsla jag fick när jag för första gången höll i min GH3-gitarr och köttade på med Foghat – Slowride. Ganska naivt av mig att tro att det någonsin kommer att hända, men något annorlunda spelmoment hade i a f varit sjukt välkommet!

Warriors of Rock har helt enkelt inget revolutionerande att stoltsera med. De har gjort en ny plastgitarr i vanlig ordning, nya låtar i vanlig ordning och hottat upp singleplayer-kampanjen i sin vanliga lilla ordning. Allt är som vanligt, men att säga att det inte är underhållande vore faktist att ljuga. För konceptet håller faktist fortfarande till viss del. För att jag ens ska komma på tanken att spela ett Guitar Hero-spel så måste det finnas en balja öl samt minst två personer i rummet som är redo att rock loss, och då är det ju inte många spel som bräcker plastgitarrerna.

För mig personligen passar låtlistan i Warriors of Rock som båten i hamnen, eller kanske bilen i garaget. Handen i handsken eller som sno……. Ja ni fattar säkert! ;) Min uppväxt har helt enkelt innehållt sjukt många kilo hårdrock, och vad är då inte mer passande än låtar som tex Pantera – Im broken, Slayer – Chemical Warfare och Slipknot – Psychosocial? När låtar som dessa dyker upp efter att man trögat igenom en skitlåt bara för att komma vidare, kan jag inte mer än bara känna kärlek och sann glädje, och i detta spel finner jag denna glädjen ovanligt många gånger jämfört med seriens föregångare.

Multiplayer via Xbox-live har jag försökt mig på flera gånger utan lyckat resultat. Hoppar inte den ena ut, ja då hoppar de andra ut! Jag har försökt åtskilliga gånger att hålla ihop alla mina band jag gått med i, men som vanligt är det alltid någon bandmedlem som inte pallar trycket och drar utan att ens säga hejdå! Så tillslut gav jag upp min dröm om att nångång kunna bli en känd Rockstar via Xboxlive. :)