Stora stygga vargen kräver ersättning. När han blåste sönder en av de tre små grisarnas hus skadade han sig på fallande kvistar. De tre små grisarna har gjort en motanmälan och kräver ersättning för att vargen vandaliserat deras egendom. Vem av dem ska skickas till saltgruvorna? Vargen, grisarna eller allihop? Detta beslut ligger i händerna på en man, som knappast kan anses vara rättvisans väktare.
Denne man är den ondskefulla psykopatdvärgen Ceville, tyrann över sagoriket Faeryanis. Han är otroligt ond, spydig och egoistisk. En klockren huvudperson och antihjälte, med andra ord! Äventyret börjar med att han avsätts som härskare, genom en kupp av den nästan lika onde Basilius. Under sina strapatser tar Ceville, ytterst motvilligt, hjälp av den välvilliga lilla flickan Lilly och sliskriddaren Ambrosius (som bryr sig mer om sin frisyr än sina ridderliga plikter).
Den tyska utvecklaren Realmforge studios står för detta peka-klicka-äventyr, som på många sätt påminner om spelen från genrens gyllene era. De blandar skickligt spel- och populärkulturreferenser med klockren humor i Blackadder-anda, samt parodierar knivskarpt alla fantasy-klyschor du kan tänka dig. Hippie-alver och råkapitalistdvärgar varvas med Cevilles ironiska kommentarer och ångerfulla zombiepirater, för att skapa en mycket behaglig – och skrattrik – spelupplevelse. Handlingen, dialogen och humorn sitter precis där de ska.
Grafiken är inget tekniskt underverk, men å andra sidan bjuds vi på vacker estetik, som tyvärr blir aningen plottrig och otydlig på vissa ställen. Animationerna är bitvis klumpigt utförda och karaktärernas kroppspråk känns väldigt krystat; inte såpass att det är riktigt störande, men det är definitivt något som hade kunnat göras bättre. En aspekt av grafiken, som däremot påverkar spelupplevelsen markant, är den extrema precision det ibland krävs för att hitta de föremål man kan plocka upp. Även om man tycker sig hålla muspekaren precis på ett objekt, så kommer inte “plocka upp”-ikonen fram, vilket oftast beror på att man ska hålla muspekaren på pixeln bredvid. Det är enerverande och är den enda anledningen till att jag totalt körde fast ett par gånger, för pusslen i övrigt är mycket simpla – på gränsen till för enkla.
Problematiken till trots, är Ceville ett mycket bra spel. Extra kul är att det är ett peka-klicka-spel från senare tid som faktiskt är spelvärt och humoristiskt. Förutom Telltale Games har få utvecklare lyckats med det på denna sida millenieskiftet. Att Ceville dessutom gör det uppenbart att det kommer en uppföljare, får mig att se ljust på peka-klicka-genrens framtid.