Hur lata har vi spelare blivit egentligen?
Gaming har ju alltid varit något att av ett uttryck för lathet; vi sitter stilla framför datorn eller tv:n i timtal och trycker på några knappar. Det betyder dock inte att man är helt lat, att spela ett spel kräver ju koncentration och en viss grad av dedikering. Att sitta framför tv:n och stirra på ruttna såpor i åtta timmar är genuin lathet, medan det inte är lathet på samma sätt att tillbringa en natt med Ghosts ‘n’ Goblins för att bemästra dess sinnessjuka svårighetsgrad. Framför såpan sitter man och stirrar hjärndött, medan tv-spelet utvecklar en och skärper ens reflexer och problemlösningsförmåga.
Men det var förr.
Idag kom jag på mig själv med att frustrerat lägga ifrån mig kontrollen och stänga av PS3:t efter en tvåtimmarssittning med Fallout 3. Varför? Jo, jag hade dött efter en lång vandring i ödemarken och insåg att min senaste save skulle tvinga mig att spela om trekvart. Jag såg inte riktigt det lata i det förrän jag och Henrik gled in på ämnet lite senare.
När jag var en liten pöjk kunde jag köra Sonic the Hedgehog, komma till sista banan och få game over. Gav jag bara upp? Nej! Jag svor visserligen svordomar jag inte borde kunnat vid den åldern, men jag började om från första banan och jobbade mig tillbaks. Nu, när jag är för gammal för de där svordomarna, orkar jag inte ens spela om 45 minuter på en gång.
Som det verkar på andra jag snackat med är jag långt ifrån ensam om det.
Nuförtiden är spelen oftast såpass lätta att man knappt dör. De få gånger man gör det har spelet varit vänligt nog att spara åt en precis innan, så att vi bara behöver spela om några minuter. Våra dagars spel tillåter ofta att sänka svårighetsgraden mitt i spelet, så att vi slipper anstränga oss alltför mycket. Moderna spel innehåller inte sällan hintsystem som gör att vi slipper tänka. Spelen som släpps nu förklarar allt i detalj för en, så att man inte behöver experimentera sig fram.
Dagens spel gör nästan allt åt oss, fortsätter utvecklingen kommer väl spelen snart att vara intet mer än filmer och våra handkontroller blott fjärrkontroller.
Jag kan inte annat än fråga mig, är det spelarnas lathet som drivit fram denna utveckling, eller är det denna utvecklarna som drivit fram latheten hos spelarna?
André
“Framför såpan sitter man och stirrar hjärndött, medan tv-spelet utvecklar en och skärper ens reflexer och problemlösningsförmåga.”
Det är exakt detta jag försöker få men kära flickvän att förstå! Blir så frustrerad när folk kommer och säger att “jaha? sitter han inne nu igen och är osocial och bara spelar?”
Nu beror ju detta på om man lirar sp- eller mp-spel. Dock behöver det inte ens vara så, har jag och min käre co-opkollega och vän Herr. Häägg kommit fram till när vi lirade spel som Dead Space, Bioshock och Singularity.
Då kunde han ringa och fråga ifall man hade lust att komma över, ta några öl och spela dessa singleplayer-spel medans den andre satt och tittade på. Hur kul och socialt som helst!
Nuförtiden har vi ju diverse kommuniaktionsverktyg i form av skype, teamspeak osv. om man inte ens orkar pallra sig ner dom högst 50 metrarna som jag har för att ta mig till Henke.
Där kan man ju dock se latheten, men vem vet? Han kanske luktade illa istället?
Apropå det så tror jag nog utvecklarna drivit fram latheten hos spelarna. SPelen har helt enkelt blivit för lätta.
Bra artikel i vanlig ordning!
Niklas Sintorn
Jag tror absolut att latheten har gjort spelen till det de är i dag. Själv har jag precis gett upp Mafia 2 bara på grund av att det är så långa transportsträckor. Precis när jag kommit fram lyckas jag gång på gång köra ihjäl mig och måste börja om från början av den sjukt långa körningen. Eller det kanske skulle ta 10 minuter i anspråk att göra om det, men nej, jag har fan blivit för lat!
Jonas Andreasson
Jag tror det har med ekonomi att göra. Det är ingen stor marknad som vill ha supersvåra spel! Allt handlar om pengar, och säkert även det här. Vill du spela svårt, så kan man ställa in det. Spelen har blivit lätta ja, men bara för att den stora massan ska kunna acceptera den. Det är inga andra än nördar som jag och du som orkar kämpa sig igenom ett spel på Very Hard tror jag. Inte den stora massan i alla fall.
Lasse B
ja spelen har blivit jävligt enkla om man jämför med hur det var för 20 år sedan. Tänkte faktiskt på det här för ett tag sedan, när fan hände det? när slutade man kämpa för att klara ett spel?
Och framförallt, varför blir man numera sur/förbannad när det är så svårt?
De enda spelen som fortfarande är likadana är väl alla railshooters som forfarande är hysteriska.. men vem fan spelar sådana nu för tiden?
Kul att fallout 3 nämndes som exempel, då det var precis så det slutade för mig sist. =)
Niclas de Faire
André: Jag hade också samma diskussion med en flickvän jag hade en gång i tiden. Jag gjorde dessutom misstaget att köpa Sex and the City-boxen åt henne, vilket eldade på debatten som fan. Tack för berömmet!
Niklas: I ditt fall beror det nog också på att du är ohyggligt gammal! ;)
Jonas: Jo, du har nog rätt i att det är ekonomi som styr det. På den gamla goda tiden var marknaden inte lika stor som idag och i försök att bredda den har man gjort spelen mer tillgängliga. Kolla bara på Super Easy Mode i Bayonetta! Marknadsaspekten är onekligen intressant, men det jag egentligen ville åt med min artikel var hur vi spelare påverkats av de moderna bekvämligheterna i spelen.
Lasse B: Om ett spel är enkelt bryr jag mig egentligen inte om, såvida det har ok livslängd och levererar en bra upplevelse i övrigt. Men jag sörjer den där kämpaglöden man hade som yngre och att man inte av upp lika lätt. De enda som verkar hålla fast i de där otroliga svårighetsgraderna är väl japanerna, var spel i övrigt har förfallit, i mitt tycke.
Johan H
Finns faktiskt ett spel som illustrerar perfekt ner gången ifrån svårt till super lätt (även om det nästan är pinsamt att nämna) och det är World of Warcraft.
Dock i det stora hela håller jag, som alla andra, med. Ända skillnaden värkar vara att min sambo inte ser det som lathet osv, utan bara som ett intresse som vilket annat intresse, så jag har väl lite tur där :D