Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Unik, välfungerande spelmekanik och intressanta, nyskapande koncept är inget man vispar ihop i en handvändning. Denna sanning har genom historien resulterat i att en betydande del av de TV- och dataspel som hittils utkommit till allsköns plattformar har lånat och stulit mycket av sina ingredienser från tidigare, mer eller mindre lyckade titlar. Det gäller dock att skilja på ripoffs och hyllningar. Ett bra exempel på det sistnämnda är den japanske indiespelskaparen Eiji Hashimotos action-RPG Rakuen no Guardian, eller Guardian of Paradise på engelska, som fullkomligt kryllar av Zeldaflirtar. Kraid har spelat och tagit sig en närmare titt på spelets skapare och här följer förklaringen till varför även du måste skaffa spelet redan idag.

I spelet, vars handling är förlagd till en namnlös fantasyvärld av japansk modell tar spelaren kontroll över den unge mannen Tela. Tela och hans syster Tina lever bekymmersfria liv i en liten by som badar i det där lunget som infinner sig i början av alla episka fantasysagor. Berättelsen tar dock sin början då Tina legat sjuk sedan en längre tid varpå Tela bestämmer sig för att ge sig ut på jakt efter det helande vatten som flödar genom det mystiska trädet i landet Paradise. Resan för honom till alla världens hörn, genom de fem regionerna och dess varierande miljöer som inkluderar allt från skog och vatten till öken och till och med mörker. Under sin färd stöter han bland annat på de uråldriga andar som finns knutna till varje region och det är med hjälp av deras unika förmågor och sitt trogna svärd han slutligen beger sig av mot Paradise för att rädda sin syster.

Guardian of Paradise är ett action-RPG i samma rena skola som Zelda-spelen till SNES och de portabla formaten. Det är samma enkla top-down-perspektiv som i Link’s Awakening, The Minish Cap eller A Link To The Past och samma koncept med pussel av olika slag som måste lösas för att spelaren skall kunna ta sig vidare. Paradise är väldigt mycket kortare än förebilderna i Zeldaserien men klockar ändå in på runt 7-8 timmars speltid, något som känns mer än godkänt med tanke på att kvaliteten är genomgående hög och att spelet helt saknar all form av onödig utfyllnad som omotiverat långa cutscenes och tråkiga sidequests. Det faktum att det faktiskt rör sig om ett freewarespel har naturligtvis också en viss betydelse.

Zeldareferenserna är som sagt uppenbara, i animeliknande pixel art av högsta kvalitet får vi möta kufiska karaktärer och fantasifulla monster av precis det slag man kan träffa på i Hyrule eller på Koholint Island. Det är även gott om hjärtbitar, pålar som skall bankas ner i marken, buskar som döljer hälsa när man hugger sönder de och givetvis måste man på olika sätt lära sig springa, hoppa eller skjuta is för att ta sig förbi senare pussel och fiender. Det känns dock inte det minsta stulet och en av huvudanledningarna är att spelet, förutom svärdet helt saknar föremål. Det är inte med hjälp av magiska stövlar, timglas eller trollspön man utökar sin repetoar utan med hjälp av andar och deras krafter. I spelet finns fem andar som alla representerar varsin region och varsitt element, efter att Tela har befriat en ande och bevisat sig värdig får han tillgång till andens krafter som dock är väldigt begränsade till att börja med. För att göra anden starkare gäller det att leta upp de ädelstenar som ger respektive ande nya förmågor, hela det här systemet är liksom resten av upplägget otroligt stiliserat och rent, eldanden Leo behöver röda rubiner för att kunna växa sig starkare medan skogsanden Luca hellre vill ha gröna smaragder. Hur lätt som helst.

Man befinner sig alltså i en Zeldaliknande värld, med Zeldaliknande verktyg för att lösa Zeldaliknande problem. Skillnaden är subtil men ändå tillräckligt smart för att Paradise trots alla likheter skall kännas riktigt unikt. Varje ande ger dig tillgång till ett visst antal förmågor som är knutna till deras element, du kan bläddra bland varje andes olika förmågor men du kan inte fritt välja vilken ande du vill aktivera när du vill. Att använda en förmåga kostar MP, din MP-mätare är kraftigt begränsad (och kan olikt HP-mätaren inte heller uppgraderas) men det är oftast lätt att hålla den full eftersom man fyller den med hjälp av de S

pirit Coins som fallna fiender lämnar efter sig. Olika fiender släpper olika coins, de är värda lika många pinnar på MP-mätaren allihop men deras färg avgör vilken ande du aktiverar, en vattenvarelse tappar blå coins och genom att plocka upp dessa fyller du på mätaren och byter till vattenanden och dennes förmågor. Att lista ut i vilken ordning du skall använda olika förmågor för att inte tömma mätaren och samtidigt döda alla fiender i rummet i rätt ordning så att du får tillgång till rätt förmågor kan bitvis vara riktigt utmanande. Spelet är aldrig svårt men det går sällan att rusa in i en ny skärm och slå ihjäl allt och sen ta sig vidare, man får ofta stanna upp och tänka eller testa ett par olika taktiker innan det går vägen. Striderna är med några få undantag väldigt enkla, även då det gäller de spektakulära bossarna. Det går att spara spelet när som helst i någon av dina tre saveslots vilket förstås också sänker svårighetsgraden, det är dock inte strid eller action som är spelets fokus (även om det förekommer pussel och fiender där action och hastighet spelar in) varpå det egentligen inte spelar någon roll. Ett eller två steg uppåt på svårighetsgraden i striderna, åtminstone mot bossarna hade dock inte skadat.

Spelet har överlag en väldigt bra balans. Låg svårighetsgrad är inget man stör sig på eftersom man är upptagen med roliga och udda pussel mest hela tiden, det hade givetvis inte underhållit hur länge som helst men räcker gott och väl för den eftermiddag eller kväll det tar att spela igenom spelet. MIDI-musiken matchar grafik och känsla otroligt bra med originalstycken av den japanske spelskaparen Zac, den försvinner inte i bakgrunden men stannar där den skall och tar inte över. Även Yuuki Osabishi som ligger bakom spelets ljudeffekter har gjort ett ypperligt jobb då även de känns riktigt proffsiga med krispigt och dovt ljud utan några som helst stänk av lågbudgetekon, brus och ojämn volym som annars tyvärr inte är helt ovanligt i den här typen av produktioner. Det enda som sticker ut lite för mycket och inte riktigt passar in rent designmässigt är stillbilderna. Både titelskärmen och spelets cutscenes består av tecknade stillbilder,  de dyker upp då och då när man exempelvis hittar nycklar, hjärtmätare eller andar. De är välgjorda men passar inte in i helheten, även om många av de som sagt är riktigt snygga känns de mest som felplacerad fan art. Här hade jag hellre sett bilder i pixelgrafik och många, främst de som dyker upp när man hittar nycklar och liknande hade nog gjort sig bäst som små i-frames likt de där Link håller upp ett föremål över huvudet i Zelda.

Snygg pixel art är inte ovanligt bland unga spelskapare och konstnärer idag men det vilar något tyngre över Guardian of Paradise, framförallt mekaniken och det faktum att allting både är och känns otroligt genomtänkt vittnar om att 38-årige Eiji Hashimoto, eller “Buster” som han föredrar att kalla sig  i gamerkretsar, inte är någon ung nykomling inom sitt område. Mycket riktigt, när jag kontaktar honom via mail inför den här recensionen berättar han för mig att han faktiskt programmerat och skapat grafik lika länge som jag levt, sitt första spel gjorde han som tolvåring på en Sony MSX, 1984. Guardian of Paradise är sin indiestatus till trots inte så okänt som man kan tro, åtminstone inte i Japan. När jag frågar Hashimoto om spelets bakgrund får jag förklarat för mig att han gjorde det på beställning åt speltidningen TECHWin DVD. Tidningen fokuserar på PC-spel och Guardian of Paradise har alltså en gång i tiden följt med ett nummer av tidningen på skiva. Numera är spelet dock fritt och finns tack vare den legendariske romhackern Gideon Zhi från Aeon Genesis även att få med en engelsk språkpatch, givetvis ligger den med i det RAR-arkiv du kan tanka ner här.

Ladda ner Guardian of Paradise här. Tyvärr saknas det en DLL-fil som behövs för att köra spelet men den kan du tanka ner här, bara placera den i spelkatalogen innan du kör så funkar det. Om din japanska är lite ringrostig kan det vara bra att även installera Aeon Genesis språkpatch, bara kör den och följa anvisningarna. För att spela behöver du en PC med DirectX7 eller högre.