Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

“Det här är ett spel som håller hur länge som helst. Dels för att det är bedrövligt svårt på sina ställen, men också för att det tåls att spelas om. Igen. Och igen. Och igen.”

Ingen som växte upp i närheten av en hemdator under tidigt 90-tal kan höra de två magiska orden monkey och island i samma mening utan att för ett ögonblick försjunka i minne, le nostalgiskt och fnissa en aning.

Ja, Monkey Island-serien är så bra.

Jag älskade sönder förra årets Secret of Monkey Island Special Edition och brände många batteriladdningar i min iPhone på att begå illdåd, lösa pussel och skratta tillsammans med Guybrush Threepwood.

Hur bra är då uppföljaren?

I likhet med de båda ursprungliga versionerna föredrar jag den senare. Det är inte bara för att Monkey Island 2 i mitt tycke är ett bättre spel än föregångaren, utan också för att denna special edition är bättre genomförd än den första. Nu kan man även njuta skådespelarnas tal om man väljer att spela med originalgrafiken. Att det inte var så i den första versionen är lite av mysterium. Denna gång finns det även en hint-funktion, vilket gör att man genom ett enda knapptryck får en ledtråd när man kört fast. Ett bra inslag, även om det finns risk att man missbrukar det. Inget man kan hålla spelet ansvarigt för dock.

Grafiken och musiken är inte bara uppdaterad, utan omarbetad från grunden. Det är makalöst välgjort och smakfullt. Det lättaste sättet att beskriva dem, är att de är som man minns dem, från när man körde dem på Amiga, DOS eller Atari ST. Det rör sig inte om några panikartade ansiktslyftningar a la drottning Silvia, utan genomtänkta och mästerligt utförda förbättringar. Det märks verkligen att Lucasarts uppdaterat sitt gamla mästerverk med stor respekt och vördnad.

Det enda negativa är kontrollsystemet. Spelar man på PS3 eller Xbox 360 blir en del pussel som kräver snabba rörelser ganska frustrerande. Lucasarts använder sig av ett ganska ointuitivt system, som på många sätt är tungrott. Konsolversionerna hade nog mått bättre av att få samma kontrollsystem som Telltale Games använder sig av i Tales of Monkey Island och de tre säsongerna av Sam & Max.

Det här är ett spel som håller hur länge som helst. Dels för att det är bedrövligt svårt på sina ställen, men också för att det tåls att spelas om. Igen. Och igen. Och igen. Den charm och humor som Lucasarts gamla peka-och-klicka-klassiker har som kännetecken kommer allra mest till sin rätt i Monkey Island-spelen. Absurda skämt, cynismer och satir får mig att skratta mig igenom hela spelet. Det gäller för alla delar i denna eminenta serie, men allra mest för de tre första delarna.