Jag minns inte hur, men häromsistens gled jag in på ämnet Mary Celeste, ett skepp vars besättning mystiskt försvann 1872, utanför Spaniens atlantkust. Inget spår fanns efter dem och inga tecken på våld, olyckor eller sjöröveri hittades; ett av tidernas största mysterium. Jag vet fortfarande inte hur jag gled in på ämnet, men det verkade lite smått intressant. Efter en snabb titt på Wikipedia upptäckte jag att det fanns ett spel inspirerat av mystiken kring Mary Celeste. Tyvärr gjorde jag mig omaket att spela fanskapet.
Låt mig först påpeka att det här inte är en recension, utan snarare en ventilering av det helvete jag genomled när jag spelade detta gudsförgätna odjur till spel. Jag recenserar aldrig spel som jag inte spelat igenom och tro mig, det finns inget som kan få mig att spela igenom denna digitala motsvarighet till Auschwitz.
Detta spel är nästan mer omtalat än spökskeppet Mary Celeste. Det tog femton år att utveckla, innehöll absurda mängder plagiat, såg ut som skit, hade riktigt kasst röstskådespeleri och förvandlar fredliga unga herrar med gemytligt skägg till galningar som tappar tron på livet.
Men låt oss först börja med spelets tillkomst!
Ägget, som kom att bli den misslyckade aborten Limbo of the Lost, befruktades 1993 på företaget Majestic Studios. Det skulle bli ett klassiskt peka-och-klicka-spel till Atari ST och Amiga 500. I äventyret axlar vi rollen som Benjamin Briggs, kaptenen för det mytomspunna skeppet Mary Celeste, och vi upplever hans resa genom Limbo. Lagom till ECTS 1995 visades ett demo upp från en dittills outannonserad CD32-version.
Först av allt kan vi notera att det ser ut som skit. Betänk att Donkey Kong Country släpptes året innan och att det dessförinnan kommit långt mer imponerande spel till mer processorsvaga konsoler. För att släppas till Amiga 500 och Atari ST var det långt ifrån imponerande, för att inte tala om hur löjeväckande det skulle te sig den nya 32-bitaren CD32. Sedan kan vi notera att det ser riktigt mediokert ut och att röstskådespeleriet inte är på topp. Till sist måste dock tilläggas att det inte ser så exceptionellt dåligt ut på detta stadium. Det verkar mest vara ett spel som får ett mittenbetyg och som glöms bort efter ett halvår.
Majestic Studios beslöt dock att försena spelet på obestämd tid och genomföra en portning till PC.
Spelet släpptes slutligen 2008(!). Mer Duke Nukem Forever-vibbar får man leta efter. Slutprodukten blev… Eh… Äh! Kolla själva!
Det där är alltså vad idioterna bakom detta helvetesspel lyckades åstadkomma på 15 år. 15 år! De kanske inte hade en speciellt stor budget eller var så välbemannade, men på 15 år skulle en död bäver åstadkomma ett spel med mer substans, bättre grafik och bättre manus. Spelet ser ut och har samma spelmekanik som man kunde förvänta sig av ett tidigt FMV-spel till 3DO eller Mega CD. På dessa femton år lyckades de dessutom försämra röstskådespeleriet såpass att man när man hör det inte kan annat än att gråta och skratta samtidigt som man spyr uppgivet och okontrollerat över hela sig själv. Hälften av rösterna är omöjliga att förstå om man inte är expert på överdrivna brittiska dialekter, uttalade av någon med nekrotiska stämband.
Men idiotierna kring detta spel slutar inte där.
Majestic Studios nöjde sig inte med att ägna 15 år till att utveckla denna förfinade tortyrprodukt, de tyckte även att det var en ganska god idé att stjäla så mycket de bara kunde från andra spel. Under den timme jag orkade lägga på detta spel såg jag grafik stulen från Oblivion, Diablo II och Return to Castle Wolfenstein. Det första man möts av i spelet är dessutom ett otroligt dåligt plagiat av Gollum. En fullständig lista över allt stulet material finns att läsa här (varning, MYCKET text!). Patetiskt nog verkar det som att de började stjäla element från andra spel redan under arbetet med Amiga-versionen.
Som den självplågare jag är kunde jag självklart inte låta bli att testa spelet. Jag menar, jag har överlevt Pinocchio, Rise of the Robots och Global Gladiators. Limbo of the Lost kunde knappast vara en utmaning för en skräpspelsgourmand som jag.
Ack så fel jag hade! Det här är tveklöst bland det absolut sämsta jag spelat. Jag kan inte beskriva med ord hur pass ruttet det är. Ni får helt enkelt testa det själva. Eftersom det innehöll så mycket stulet material, drogs det raskt tillbaka från butikshyllorna, så ni löper ingen risk att åtalas om ni laddar ner fanskapet från valfri torrent-sida.
Som avslutning kan vi ta oss en titt på spelets slutscen, som är i klass med en Stefan och Krister-buskis: