Från titanerna Sonic och Mario föll en tung skugga på Sparkster. Han var med i flera mycket bra spel, men Segas och Nintendos tunga ikoner tog all plats i solen. Konamis raketråtta förpassades oförtjänt till bakgrunden. Tiden gick och nu är han tillbaks. För mig är det ett kärt återseende.
Rocket Knight är den senaste delen i den tämligen bortglömda Rocket Knight-serien, som först dök upp på Mega Drive i början på 90-talet. Det är inte en remake eller portning, utan en helt ny episod i berättelsen om raketriddarråttan Sparkster och hans kamp mot onda grisar och elaka vargar.
Sparkster är en “rocket knight”, d v s en sorts kämpe som flyger runt med raketer på ryggen och svingar ett svärd. Det är dessa raketer som utgör kärnan i spelmekaniken. Allt från de enklaste rörelser till bosstriderna bygger på att man ska utnyttja raketerna på rätt sätt. De används inte bara för att flyga en bit, utan också för att göra starkare attacker. De har många användningsområden alltså. Det skapar ett fräscht och annorlunda gameplay, som avviker från den stora massan, men det är inte samma friska fläkt idag som för 15 år sedan. Det är ungefär samma spelmekanik som i tidigare delar i serien, men när originalet kom var det något helt nytt. I vår värld existerade bara Sonics springande och Marios hoppande, Sparksters flygturer var något nästintill magiskt. Kombinerat med en perfekt kontroll fungerar det ypperligt och är mycket underhållande, såväl idag som på 90-talet.
Stämningsfulla och vackra melodier möter en i Rocket Knight. På första banan har utvecklarna lagt en nytolkning av en av det första spelets mest minnesvärda melodier, vilket får mig att fälla en nostalgisk retrotår. Ljudeffekterna är dock lite halvkassa och består mest av jobbiga skrik från diverse kreatur.
Rocket Knight är uppbyggt i 2.5D och mycket för tankarna till Crash Bandicoot. Det är inte bara den grafiska stilen som gör det, utan även tekniken. Det här spelet ser verkligen ut att ursprungligen ha släppts till PlayStation eller Dreamcast. Jag vet inte vad Konami använt för grafiker, men de kunde verkligen ha gjort ett bättre jobb. De har inte ens bemödat sig med cel-shading, för att få det att se lite mer retro ut. När man flyger genom himlen med Sparkster önskar man att Konami tagit ett blad ur Capcoms bok och gjort Rocket Knight med pixlar och midi-musik. Det hade varit det optimala, men en grafisk upputsning överlag hade detta spel verkligen behövt. Det är väldigt synd på ett sådant bra spel.
För Rocket Knight får man betala 120kr. Är det värt det? Nja, visserligen får man två spellägen Freeplay (man väljer själv vilken bana man vill spela) och Arcade (tre liv, tre continues, ingen sparfunktion), samt leaderboards, men för ett spel som är ganska lätt och som känns ganska opåkostat vad gäller grafiken, tycker jag inte att den prislappen är motiverad. Gillar man Rocket Knight-serien är det ett självklart köp, men annars kan man få bättre valuta för sina pengar. Gillar du spelserien men är osäker på om du kommer att gilla det här, så finns det turligt nog en demo att ladda ner.