Ibland känner jag mig gammal, riktigt jävla gammal. När jag träffar 90-talister på nationernas krogar. När folk inte minns Dr Snuggles. Men framförallt när folk tycker att Dreamcast är retro. Kom igen, när fan blev den retro? Det var ju bara…
…eh, just ja, det var ju bara över tio år sedan den släpptes.
Fast, ålder på konsolen spelar väl ingen roll? Playstation 2 släpptes för nästan lika länge sedan, ingen påstår ju att den är retro. Dessutom är den ju fortfarande vid liv, det släpps än idag spel till den som inte är homebrew. Jag menar, den tillverkas fortfarande. Jag har svårt att se Dreamcast som retro, eftersom generationen den tillhörde fortfarande är vid liv.
Jag kan dock förstå varför folk betraktar Dreamcast som retro; den slutade tillverkas i mars 2001 och det sista officiella spelet släpptes under 2002. Konsolen har alltså varit död ett bra tag, men det är inte bara det som kan tänkas ha lett till dess retrostämpel; vi får inte glömma att Dreamcast var Segas sista försök på hårdvarumarknaden, på så vis är den ikonisk. Företaget som lät Sonic springa in Mega Drive i våra vardagsrum och radikalt förändrade spelvärlden, företaget som ständigt släppte nyskapande och högkvalitativa titlar, företaget som vågade vara kaxigt när Nintendo gullade med barnfamiljer, gjorde ett sista försök med Dreamcast. Konsolen skulle bli Segas revansch, men slutade sina dagar i förtid. Dreamast dog i strid och med stoltheten i behåll. Sega har inte riktigt varit desamma sedan dess.
Jag tror att det är mycket Dreamcasts ikonstatus som gjort att den börjat betraktas som retro i förtid. Det är inte som att det är på sistone det börjat. Jag minns att den började kallas för retro redan kring 2005, bara fyra år efter sin död. Både Xbox och GameCube har varit döda i mer än fyra år, men inte fan kallar någon dem för retro.
Nej, så länge Playstation 2 lever kommer jag inte att kunna kalla Dreamcast för retro med gott samvete.
I min bok måste generationen vara framliden och konsolen ha jordfästs sedan minst fem år.