Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Idag förväntas portabel elektronik innehålla åtminstone en extra funktion utöver produktens  egentliga syfte. En mobiltelefon måste kunna ringa och ta emot samtal men den skall även ha en bra digitalkamera, en GPS skall kunna håll koll på förflyttningar och rutter men det skall gärna finnas minst ett spel och en kokbok i den också.

Även bland spelkonsolerna har detta blivit regel snarare än undantag och de konsoler som idag inte extraknäcker som Bluray-spelare, HTPC, webbläsare och gym anses nästan per automatik vara retrohårdvara. Förutom det faktum att de extra funktionerna numera oftast är integrerade från början är det dock inte så stor skillnad mellan förr och nu i det här avseendet. Nintendo är fortfarande ledande när det gäller att låta tredjepartstillverkare våldföra sig på deras konsoler och till skillnad från många andra aktörer på marknaden är det för Nintendo fortfarande tillbehör som gäller framför integration. Den stackars Wiimoten är dock inte först med att förses med en hel uppsjö konstiga och inte helt sällan totalt onödiga tillbehör, vem minns inte Power Glove till NES eller designen med axelvaddering och kikarsikte på Super Scope till SNES?

Här följer ytterligare fyra Nintendo-tillbehör, alla till Game Boy och alla släppta under det i övrigt ganska trevliga 90-talet, som för att riktigt fira in det portabla formatets födelse i och med Game Boy-releasen 1989.

FabTek Work Boy bestod av ett ställ där man monterade sin Game Boy, mjukvara och ett tangentbord som kopplades in via enhetens externport. Programsviten innehöll funktioner av samma karaktär som de i de billiga multifunktionsräknare man kunde få som premie när man sålde jultidningar. Med nya  möjligheter som att lagra namn och telefonnummer, visa vad klockan var i andra delar av världen eller räkna ut hur mycket 5£ var i dollar försökte britterna förvandla Game Boy till ett legitimt arbetsredskap.

Konami Hyperboy var ett ganska roligt lite försök att förstärka arkadkänslan i de portabla spelen. Enheten är väldigt simpel i sitt utförande och är helt enkelt ett minikabinett i vilket man stoppar i sin Game Boy.

Det är komplett med mekanisk arkadsticka, större knappar, förstoringsglas med lampor och stereohögtalare. Det är som sagt en ganska rolig idé men för en produkt som egentligen inte gör något annat än att eliminera hela poängen med att ha en bärbar spelmaskin så räcker det inte i längden.

STD Handyboy var ett mindre roligt försök att förstärka arkadkänslan i de portabla spelen. Till skillnad från Konamis Hyperboy ville kinesiska STD Entertainment försöka bibehålla det handburna elementet. Resultatet blev ett vikbart monster av luckor, spakar och sladdar som tredubblade den redan bulkiga basenhetens storlek.

Då detta förvisso ansågs någorlunda coolt på 90-talet får man anta att hindret i det här fallet snarare hade att göra med svårigheterna i att marknadsföra något med namnet STD i en engelskspråkig värld. Att man som tillverkare av kringutrustning till ett portabelt spelsystem dessutom tvingas skicka med en bärrem i kartongen skulle även det kunna vara en bidragande faktor till ett förhållandevis svalt intresse.

Vinnare i den här kvartetten är dock Bandai Game Boy Pocket Sonar som förmodligen är ett av de absolut konstigaste tillbehören till en spelmaskin någonsin. Produkten riktade sig till fritidsfiskare och var helt enkelt en sonar för att hitta fiskstim. Enheten bestod av mätutrustning inkapslad i en stor gul flytboj med en lång kabel som ledde till en spelkassett.

När resultatet efter svepningen hade ritats upp på skärmen kunde fiskaren ta sitt spö och kasta mot den del av sjön där fisken hade upptäckts. Kanske anade Bandai att deras produkt inte var lika bra som de dedikerade sonarer fiskare redan använde sig av och kanske var det därför de även byggde inte ett litet fiskespel i kassetten.