För en gångs skull har jag spelat ett spel utan att ha speciellt mycket att säga om det. Det är ett textbaserat äventyrsspel från 1986, utvecklat av Piranha till Commodore 64, ZX Spectrum och Amstrad CPC. Det är baserat på Terry Pratchetts bok med samma namn, vilken är den första i den gudabenådat läsvärda Discworld-serien.
Jag har aldrig varit speciellt förtjust i textbaserade spel. Jag tycker att de mest känns som extremt användarovänliga e-böcker. Visst kanske man fastnar för dem om de har bra manus och inte är alltför oförlåtande vad gäller hur man ska formulera sig. Detta textäventyr är i princip en ordagrann avskrift och förkortning av boken, fast Terry Pratchetts klockrena humor förstörs av att man måste sitta och knappa in kommandon lite då och då. Många gånger behöver man bara skriva “WAIT” så har man löst problemet. Sjukt dålig speldesign. Utvecklarna tänkte kanske “Oj, här blev det lite mycket text; spelaren måste ju få spela lite också. Hörru, Göte, skriv in i koden att man måste skriva ‘WAIT’ mitt i det här långa textsjoket, vi måste ju ge spelarna valuta för pengarna!”.
Det är dock ett pyttelitet irritationsmoment i jämförelse med hur förbannat irriterande det är att försöka lista ut vad man ska skriva för att komma vidare. Detta illustreras utmärkt när Rincewind hjälper Twoflower med “översättning” (Twoflower använder helt enkelt för svåra ord för bartendern att förstå), som vill hitta till sitt rum på värdshuset:
“‘Now, be so good as to ask the Landlord to show me to my room I’ll see you there tomorrow’ he said.”
Hmm… Ok.
Skriver: [TALK TO BROADMAN]
…
Ok, verkar funka, eftersom det inte kommer upp ett felmeddelande… Eftersom jag “talar” med honom så borde det ju funka att…
[SHOW TWOFLOWER TO HIS ROOM]
“This was not possible”
Nähä, inte det…
[TAKE TWOFLOWER TO HIS ROOM]
“This was not possible”
Hmm… Men om jag testar…
[GUIDE TWOFLOWER TO HIS ROOM]
“This was not possible”
Men vafan?
[SAY TO BROADMAN TAKE TWOFLOWER TO HIS ROOM]
“This was not possible”
GAAAAAAH!!
[SHOW TWOFLOWER ROOM]
“This was not possible”
HELVETES JÄVLA FITTA TILL SPEL!!!
[SAY SHOW TWOFLOWER TO ROOM]
“This was not possible”
AAAAAAAAAAARGH!!! *får ett psykiskt sammanbrott och googlar*
…
VAFAN!? RÄCKTE DET MED ATT SKRIVA “SHOW ROOM”!?!?!?
Ja, ungefär så känns det att spela denna e-bok detta spel.
Det är skittråkigt. Felet kanske ligger hos mig, som den 80-talist jag är har jag ju växt upp med övertydliga serier, specialeffektsbelamrade filmer och noll utrymme för egen fantasi. Det är helt enkelt för lite belöning i förhållande till irritation att spela ett sådant här spel. Hade manuset varit mer anpassat för formatet kanske jag hade uppskattat det, men det här känns bara ruttet. Är man intresserad så rekommenderar jag att man läser boken istället. Då minskar risken för sönderslaget tangentbord och sönderskriken röst.
Jonas
hahaha, så sjukt att du pallar ta dig igenom. men beundransvärt!