Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Helvetes djävlar. Det här spelet är så förbannat dåligt att jag saknar ord. Jag vill spy, gråta och ta livet av mig på en och samma gång. Heart of the Alien är en pina från början till slut. Eller ja, jag klarade inte av att ta mig igenom hela travestin, men jag tvivlar starkt på att de 80% av spelet jag faktiskt orkade spela skulle kunna vägas upp av ett underbart slut. Jag menar, hur stora är chanserna att de byter ut spelmekaniken, förbättrar handlingen med en miljon procent och gör det värt att spela, under just de 20% jag inte kunde förmå mig själv att spela igenom?

Heart of the Alien är uppföljaren till Another World (som jag recenserade förra veckan). Eller ja, Eric Chahi, mannen bakom Another World var inte alls inblandad i utvecklingen av detta spel, utan det tog hans gamla studio hand om när de var lite extra pengakåta efter att de sett potentialen i AW.

Heart of the Alien släpptes 1994 exklusivt till Mega CD. Ett ganska taskigt val, med facit i hand, då vi alla vet hur det gick för Mega CD. Det finns dock några fördelar med att de denna gång använde sig av en kraftfullare konsol, som t ex att grafiken är aningen snyggare rent tekniskt och att kontrollen har förbättrats en smula; den är fortfarande fullkomligt överjävlig, fördröjd och ologisk, men den är ändå minimalt bättre än i AW; istället för att allt är fördröjt med 0,5 sekunder, så är det “bara” 0,4 sekunders fördröjning i detta spel. Eh, ja, det kanske inte är exakt så, men ni förstår vad jag menar. Kontrollen är fortfarande sämre än sämst, men ändå en liten, liten pytteaning bättre.

Detta spel handlar om Buddy, utomjordingen Lester blev vän med i originalspelet. Spelet tar vid precis där Another World slutade: Lester och Buddy landar i Buddys förstörda hemby, där Buddy står och snyftar över minnen av hur livet var innan hans by blev förstörd och man får även se ett par flashbacks av vad som hände de gånger man skiljdes från Buddy i AW. Man får veta att man ska söka upp en rödögd utomjording och bringa honom om livet, som hämnd för att han förstörde byn och förslavade invånarna. Jakten börjar och dittills verkade det faktiskt inte så illa. Det bådade nästan gott.

…men redan efter ett par minuter känns det som att man blivit skiten i munnen av en knarkare med heroinabstinens. Man kämpar hela tiden mot den ruttna kontrollen och av någon idiotisk anledning har de återigen tyckt det vara en bra idé att använda samma knapp till att både skjuta och springa. Vilket idiotiskt djävla val! Låt oss inte heller glömma att skjutandet ofta buggar sig, så att man inte kan ladda till ett superskott, vilka är absoluta måsten för att man ska överleva vissa gånger. Lärde de sig ingenting av Another World!?

Grafiken ser ut som fan själv. Visst, det är lite mer högupplöst denna gång, men variationen och den vackra estetiken från originalet är som bortblåsta. Allt går i gråblått och ser riktigt tråkigt ut, nästintill sovjetiskt psykopattrist. I och med att det ser förbannat tråkigt ut, uteblir den mycket starka och gripande stämningen från AW. Det som gjorde att man faktiskt tog sig igenom Another World var ju att man ville veta hur det hela skulle sluta och för att man ville se nästa vackra och stämningsfulla område. Här är det mest som att gå runt i en nedlagd industrilokal och andas damm. Ja, det här spelet är SÅ bedjävulskt djävla tråkigt!