Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Sleepwalker – Atari ST, Amiga, C64 och även en portering till DOS

Nu såhär på en Fredags kväll med ett glas rött i ena handen blir man sugen på att rota fram sin gamla Atari som står i garderoben! Som tur behöver jag inte göra det, eftersom att den efter sina 20 trogna år i tjänst har lagt hatten på hyllen och bara dött.

Lite jobbigt är det att en sådan ägodel har gått förlorad och jag blir allt mer påmind om att någonstans där ute på blocket eller tradera finns det en Atari 1040st som längtar att komma i mina händer. Tills dess så får det räcka med den emulatorn man har på sin trogna xbox för att köra dom där mysiga och trevliga spelen som man växte upp med, och det är precis vad detta inlägget kommer att handla om.

Sleepwalker är ett av de spel som tog upp rätt så mycket tid i min ungdom, inte för att det var svårt… eller jo, det var faktiskt rätt svårt.. Nu när jag tänker efter så var det inte många spel jag klarade av att spela klart på den tiden.. Vet inte riktigt varför, antar bara att spelen var mer svårare på den tiden, kanske för att man skulle få lite mer valuta för pengarna.

Det spelet som jag skall ta upp den här fredags kvällen, heter Sleepwalker och är ett Platformsspel till Atari, Amiga.
Spelet handlar om en grabb vid namn Lee, som tydligen lider av Somnambulism som är det fina ordet för att gå i sömnen, och som de flesta vet så skall man inte väcka någon när dom går i sömnen och det är ungefär vad det här spelet går ut på.

I introt får man se när Lee hoppar ner ifrån sängen och rakt ner på sin hund Ralph, för att göra ett mycket konstnärligt hopp ut genom fönstret. Hunden får syn på detta och hoppar illa kvickt efter.
Det är här spelet går ifrån Intro till det själva spelandet.

Du tar tag i rollen som Ralph, som är en gulaktig hund som inte har några problem alls att springa på två ben. Ditt uppdrag är att guida Lee genom nivåer fullt mer olika hinder och fällor som tar lite utav ”livet” ifall Lee går in i dom.

Har spenderat många timmar på det här spelet och nästan som alla andra spel till Atarin så är sparmöjligheterna rätt så få. Så när man väl har börjat spela så får man räkna med att sitta i ett par timmar för att klara av spelet.

På varje nivå samlar man bokstäver för att bilda ett ord, och gör man det så kommer man till en bonus bana. Bonus banan är bland de lustigaste jag har sett, och det går ut på att springa runt som Ralph för att smala hundben som är fastknutna i ballonger. Även skall du bild ord med delar av rebusar som ligger utspridda utmed banan.

När man va mindre så var dom där bonusbanorna rätt meningslösa, då man inte hade tillräckligt bra engelska för att kunna bilda ord utav de rebusarna som fanns där, utan man sprang mest runt och plockade dom där hundbenen som var fastknutna i de röda ballongerna.

Varje nivå hade hade olika teman, allt ifrån Storstads miljö till djungel och även kyrkogård. Det fanns en uppsjö med fällor och hinder som man var tvungen att utlösa eller flytta för att det skulle vara fri väg för Lee att ta sig igenom.

En sak som stör mig på det här spelet och det är att det saknas någon form av bakgrundsmusik, det ända man får höra är ljuddefekter ifrån karaktärerna, och i längden så kan det bli ett rätt så tyst spel.

Som jag sa innan, så har jag aldrig klarat av spelet, inte heller på senare dagar då jag använt mig av en emulator så man kunde spara, utan slutet av spelet är och förblir ett mysterium för mig.

OCH INGA SPOILERS NU! :)