Visst var det så, att många gånger efter skolan gick man inte hem direkt, utan man tog sig en sväng till den lokala leksaksaffären för att prova de nya heta spelen som precis haft sin release. Där stod man och trängdes med 4-5 andra spelsugna gamers och ofta blev det bråk så att personalen fick tillslut rycka in och trycka på power-knappen.
Då levde man(iaf jag) på ungefär 2 spel per år(födelsedag och julafton). Det var inte ovanligt att ett spel kunde kosta 800 kr, som på den tiden kanske motsvarar vad två eller kanske t.o.m tre Xbox 360-spel kostar idag. Svindyrt helt enkelt. Ett annat alternativ va ju självklart att hyra spelen, men det va ju egentligen inte så billigt i längden heller.
<– Just denna NES-demokabinetten va den första som jag kom i kontakt med och jag minns speciellt Battletoads, Ballon Fight och Cobra Triangle. Spelade dom ruskigt mycket, men nackdelen med denna var att man inte fick spela mer än kanske 4-5 minuter(om ens det?), efter tiden gått ut så startades konsolen om, och man fick börja om från början. Mycket irriterande, men trots detta så stod man kvar och spelade med glädje.
Demokabinetter hade en väldigt betydande roll för oss. Utöver den, var den enda informationskällan man hade Nintendomagasinet. I Nintendomagasinet va de ju inte heller själva recensionerna som avgjorde vilket spel man skulle köpa, utan det var mest serierna och de häftiga bilderna som väckte köplusten.
Visst, det finns fortfarande demokabinetter i butikerna, men tycker inte riktigt dom fyller någon funktion då dom oftast har samma utbud med demos man kan få tag på hemma via PSN eller XBLA. Står jag vid en sån idag så är det mest för att jag är uttråkad eller väntar på någon.